|
Under 2008 har Upplandsmuseets arkeologer gjort en stor undersökning i samband med renoveringen av Bälinge kyrka. Fynden från undersökningen, framför allt lämningarna efter äldre murar, har bidragit till att kyrkans byggnadshistoria delvis får skrivas om.
|
 |
|
Bälinge kyrka från nordväst.
|
|
Renoveringen av kyrkan orsakades av långvariga fukt- och mögelproblem liksom av höga radonvärden i kyrkan. Problemen krävde en del tekniska lösningar, bland annat ett nytt och ventilerat golv som i sin tur medförde nödvändiga utschaktningar av jordmassor under golvet. Stora delar under golvet schaktades ut i samband med en tidigare renovering redan 1938. Vid detta tillfälle gjordes ingen arkeologisk undersökning men uppgifter fanns om att man vid arbetet påträffade äldre murar. Det som 2008 återstod var en del jordmassor i kyrkans mittgångar och kor som undersöktes arkeologiskt innan de avlägsnades. I samband med utgrävningarna dokumenterades även lämningar, framförallt av murar, i de sedan tidigare utschaktade ytorna.
Utgrävningarna inom och utom Bälinge kyrka har redan hunnit ge en hel del intressanta resultat. En del är helt nytt och annat ger en delvis förändrad bild av byggnadens historia. Den följande texten är en första presentation av de preliminära resultaten. Mycket arbete återstår med dateringar, föremål och konstruktioner innan resultaten kan presenteras i en tryckt rapport. Rapporten planeras att tryckas under våren eller sommaren 2010 och kommer därefter finnas tillgänglig från Upplandsmuseet.
|
|
Ny syn på byggnadens historia
|
Bälinge socken var under medeltid prebende för ärkediakonen, en av de högsta posterna vid domkyrkan i Uppsala. Prebendet innebar att socknen svarade för diakonens uppehälle och att denne även var prost i Bälinge församling. Efter 1575 övergick prebendet till ärkebiskopen och förblev så fram till 1922. Både ärkediakoner och ärkebiskopar har gynnat Bälinge kyrka med gåvor genom tiden varför kyrkan idag är en av de största i Uppland med ett rikt medeltida och efterreformatoriskt inventarium.
Det har tidigare antagits att den nuvarande kyrkobyggnaden i huvudsak uppfördes under 1300-talet. Delar av en äldre kyrka, troligen från mitten av 1200-talet, har antagits vara bevarade i långhusets murliv. Vad antagandet bygger på är något oklart, men möjligen är det tegelomfattningarna på kyrkans nord- och sydportaler som gett dateringen till det annars svårdaterade gråstensmurverket. Portalerna har tillsammans med bland annat senmedeltida fönsteromfattningar tagits fram vid renoveringen 1938 och syns idag i den utvändiga putsen runt om kyrkan.
|
 |
 |
Under kyrkgolvet framkom murar och konstruktioner som gjorde det möjligt att återskapa kyrkans utformning och spåra de många om- och tillbyggnader som skett under medeltid och fram till den stora ombyggnaden på 1780-talet.
|
De murar som framkommit under kyrkgolvet visar istället på att kyrkans äldsta delar borde vara uppförda någon gång under senare delen av 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Framförallt är det murar som framkommit i kyrkans korsmitt och under det nuvarande korets golv som ligger till grund för tolkningen. Här hittades ett äldre kor som varit försett med en så kallad absid, en halvrund utbyggnad på korets östra sida och platsen för högaltaret. Absider är ovanliga i Uppland och är typisk för den så kallade romanska kyrkoarkitekturen, en stilperiod som brukar sägas upphöra på 1240-talet. Troligen är det absidförsedda koret den äldsta delen av kyrkan och riktigt när långhusets stenmurar och tornet följde vet vi inte säkert ännu. Möjligen uppfördes stenkoret först mot en äldre träkyrka eller ett långhus av trä som kan ha fungerat under det fortsatta bygget med stenkyrkan under lång tid.
|
 |
Tolkningsplan över kyrkans många om- och tillbyggnader. Byggnadsfasernas dateringar är preliminära.
|
Under medeltid byggdes kyrkan om vid flera tillfällen. Någon gång vid mitten på 1200-talet introducerades tegel som byggnadsmaterial i Mälardalen och det är tidigast efter denna tidpunkt som långhuset fått sina äldsta portal- och fönsteromfattningar. Det äldre och smalare romanska koret ersattes under 1300-tal av det längre och bredare kor som är i bruk än idag. Med det nya koret blev kyrkan i likhet med många andra uppländska kyrkor en så kallad salskyrka, där långhus och kor var lika breda. Samtidigt med det nya koret byggdes även en sakristia på korets nordsida. Vid den södra långhusportalen uppfördes ett vapenhus under 1300- eller 1400-talet. Om den norra portalen också haft ett vapenhus är ännu något oklart. Någon gång, senast under 1400-talet, slås valv i kyrkans kor och långhus. Spår av valvslagningen har påträffats vid den arkeologiska undersökningen,. Bland annat har fragment med kalkmålningar utförda av Albertus Pictors verkstad hittats från slutet av 1400-talet. Flera fragment uppvisar också ett undre lager av äldre målningar, troligen från första delen av 1400-talet, av en ännu okänd konstnär.
Kyrkan har under tidens lopp tillbyggts med korsarmar på den södra och norra sidan. När korsarmarna uppfördes, och om de är samtida, är ännu något oklart. Vid undersökningen kunde det konstateras att de båda korsarmarna fanns skillnader i både storlek och murarnas utformning. Det finns en ledtråd till den södra korsarmens ålder i en källa från 1600-talet. Då ska en vapensköld som kan dateras till 1400-talets förra del funnits målad på korsarmens vägg. Den södra korsarmen har efter medeltid kommit att inrymma en stor mängd begravningar och möjligen har den då fungerat som gravkapell för någon särskild ätt.
|
 |
Bälinge kyrka så som den såg ut före de omfattande renoveringarna på 1780-talet. Avritning av Johan Hadorph, ca 1680.
|
|
Under första halvan av 1700-talet skadades kyrkan av åsknedslag och delar av tornet störtade samman. 1784- 1788 genomfördes en omfattande ombyggnad som förändrade den medeltida kyrkobyggnaden näst intill fullständigt. Det är denna renovering som idag till stora delar ger kyrkan dess in- och utvändiga utseende.
De mindre, medeltida korsarmarna revs och nya större uppfördes i deras ställe. Kyrkans långhus fick efter tidens smak nya tunnvalv istället för de medeltida kryssvalven. Den medeltida sakristian revs och ersattes av en ny och större. Vapenhuset på den södra sidan revs och kyrkan fick nu huvudingång och vapenhus i tornet. Kyrkan genomgick senast en omfattande renovering 1938 då bland annat det medeltida koret återställdes och dess målningar restaurerades. Vid renoveringen anlades ett nytt trägolv och bänkinredning samt att marknivån under kyrkbänkarna schaktades ned med ca 60 centimeter.
|
|
De dödas rum
|
|
Kyrkorummet i Bälinge utgör begravningsplats för ett stort antal personer ur bygdens långa historia. Några av dem har fått väl synliga gravplatser utmärkta med sirliga stenar och murade tegelkammare medan andra lagts i omärkta jordgravar under golvet.
Ett antal gravstenar, främst från 1600- och 1700-tal, har funnits synliga i kyrkans mittgångar fram till renoveringen. Det står klart efter den arkeologiska undersökningen att de flesta stenar omflyttats från andra delar av kyrkan. Troligen flyttades en stor del så sent som 1938. Endast två gravstenar, båda i koret, kan med säkerhet sägas ligga på ursprunglig plats. En sten har tillhört ärkebiskop Henrik Benzelius, död 1758, och hans maka Emirentia Rudenskiöld. Den andra är en gravvård från 1680-tal över Elisabet Liljemark, hustru till Mathias Edenberg, godsherre på Kipplingeberg.
|
 |
 |
Gravar inifrån kyrkan. Till vänster syns medeltida barngravar i koret under utgrävning. Till höger ses de många eftermedeltida gravarna från det möjliga gravkapellet i södra korsarmen.
|
Vid utgrävningen påträffades ett stort antal omrörda skelettrester från gravar som störts av senare begravningar och renoveringar. Nedgrävningar för ett antal intakta gravar framkom liksom ett par tidigare okända gravkammare av tegel. Endast ett mindre antal gravar och skelett behövde flyttas inför den nya golvläggningen. Det visade sig att kistorna i de båda gravkammarna i koret störts under sen tid och att kamrarna fyllts med skräp vid tidigare renoveringarna. Det beslöts att städa ur dessa innan det nya golvet skulle försegla dem. På så vis kunde gravkamrarna också komma att användas som gravrum vid återbegravning av det skelettmaterial som tillvaratagits vid utgrävningen.
Tre platser med begravningar utmärkte sig vid undersökningarna. Den ena platsen utgörs av det romanska koret där troligen de äldsta gravarna finns. Här har möjligen gravarna varit förbehållna det medeltida prästerskapet. Den andra platsen är salkyrkans kor där det i det sydöstra hörnet påträffades ett antal medeltida barngravar. Hur detta ska förklaras är ännu oklart då liknande exempel på uteslutande barnbegravningar i en särskilt avsatt del av koret förefaller saknas. Även den äldsta södra korsarmen utmärker sig då den efter medeltid men före 1780-tal förefaller ha fungerat som gravkapell. Möjligen har detta då tillhört någon enskild släkt.
I samband med den arkeologiska undersökningen utfördes en osteologisk analys av skelettmaterialet från gravkamrarna och ett mindre antal av de skelett som framkommit i långhus och kor. Analysresultatet kommer att infogas med övriga resultat i utgrävningsrapporten och kan förhoppningsvis svara på frågor om de dödas kön, ålder och hälsa.
Ett antal av de mynt och andra föremål som påträffades kan antas vara nedlagda tillsammans med de döda. Ett i särklass unikt fynd från gravarna utgörs av en tandprotes från sent 1700-tal, där en förlorad tand genomborrats och fästs med guldtråd i kvarvarande tänder. Att det fungerade framgår av att personen har levt med ”löstanden” en längre tid vilket syns på den tandsten som hunnit bildats fram till dödstillfället.
|
 |
Foto av en tandprotes från sent 1700-tal. Kraniet har tillhört en äldre man.
|
Fynden berättar
|
Utgrävningarna i Bälinge kyrka har gett ett rikt fyndmaterial som speglar hela kyrkans historia, från medeltid till 1900-tal. Fynden från utgrävningarna kan förutom att ge närmare dateringar av olika händelser även spegla förändringar i kyrkorummets användning över tid.
|
 |
 |
Vänstra bilden visar tre mynt från utgrävningarna. Från vänster till höger: Penning från 1405-41. Fyrk från 1584 och 1 öre kopparmynt från 1746. Högra bilden visar en medeltida brakteat från ca 1360-1500.
|
Den i särklass viktigaste fyndkategorin för tolkningen av platsens kronologi utgörs av mynten. Mynten ger oss möjlighet att datera olika händelser i kyrkan. Från utgrävningarna finns ett 70-tal mynt från 1200-tal till 1900-tal. En tydlig tendens är att de flesta medeltida mynt hittats i det nuvarande koret. Även de eftermedeltida mynten i koret skiljer ut sig genom genomgående högre valörer än mynten från långhuset.
Förutom dateringar ger föremålsfynden även inblickar i gudstjänstliv och mera vardagliga företeelser i kyrkan. Till det förra hör ett bokbeslag, möjligen från någon av kyrkans mässböcker. Till de mer vardagliga föremålen hör en medeltida flöjt och en leksak, ett så kallat ”snurrben”, som hittades i området med barngravar i koret.
|
 |
 |
Ett möjligen medeltida hörnbeslag till en bok. Beslaget är ca 3 cm långt.
|
En flöjt av fårben och en leksak, ett så kallat snurrben, av svinben, båda medeltida. |
 |
 |
En förgylld knapp från koret.
|
Ett litet urval av knappnålar från undersökningen. |
 |
 |
En rosett av tyg och metalltråd som troligen varit fastsydd på en begravningsdräkt.
|
En fingerring i låghaltigt guld. |
|
Dräkttillbehör och personlig utsmyckning hör till en annan viktig fyndkategori. Dräkttillbehör, så som knappar och spännen, kan visa hur Bälingebornas klädsel ändrats genom tiden. Det är ibland svårt att avgöra om föremålet kommer från en vanlig kyrkobesökare eller hör till någon av de begravda.
Vissa föremål kan vi med stor säkerhet knyta till begravningar, exempelvis de många knappnålar som vi hittat. Nålarna har använts för att hålla svepningen runt den döde och har sett likadana ut från medeltid till nutid. Från undersökningarna finns också ett mindre antal textilfragment från begravningsdräkter eller svepningar, exempelvis en rosett av tyg och metalltråd som dekorerat en svepning. Av själva kistorna påträffades ett stort antal fragment, som förhoppningsvis kan hjälpa oss datera de enskilda gravarna utifrån form och dekor. Förutom kistor så har även ett antal fragment av trasiga gravhällar hittats, en del har murats in i kyrkan som byggnadsmaterial och andra har hamnat som fyllnadsmaterial under golvlager. De flesta av dessa tillhör gravstenar från 1600- och 1700-talen men ett fragment kommer möjligen från en mycket äldre gravhäll. Detta är ett litet hörnfragment med en ristad dekor som möjligen kan dateras till senare delen av 1000-tal. Stenen utgör i så fall det äldsta föremålet från utgrävningarna.
|
 |
Fragment av en gravhäll. Utgrävningens äldsta föremål?
|
|
För mer information kontakta: Joakim Kjellberg, arkeolog.
Linda Qviström, arkeolog.
Mer att läsa om Bälinge kyrka:
Bengt Stolt. 1984. Bälinge kyrka. Upplands kyrkor 20.
Ann Cathrine Bonnier. 1987. Kyrkorna berättar: Upplands kyrkor 1250-1350. Upplands fornminnesförenings tidskrift 51. |