Flygfoto visande boplatsen i Brillinge (Raä 291, Vaksala socken) i förgrunden. Till
vänster i bild bakom cirkustältet ligger Gränby centrum och i bakgrunden syns
Uppsala stad.
Hösten 2006 undersöktes en spännande förhistorisk boplats i Brillinge, Raä 291, Vaksala socken, strax nordöst om Uppsala. Ytan uppgick till 12000 m2 och undersökningen föranleddes av en ny dragning av Österleden, liksom Uppsala kommuns planer på kommande exploatering.
På boplatsen påträffades drygt 400 arkeologiska objekt med en datering till järnålder. Bland dessa fanns lämningar efter 20 hus, varav hälften utgjordes av treskeppiga långhus med och utan väggstolpar, ingångsstolpar och gavlar. I övrigt fanns små och korta huskonstruktioner representerade i materialet. Intill och i husen undersöktes härdar och ugnar som givit värme och ljus, liksom möjliggjort matlagning, rostning, bakning och troligen tillverkning av keramik. På boplatsen har även tjära framställts i en tjärgrop. Tre djupa brunnar har försett boplatsens människor och djur med färskt vatten. Man kan även tänka sig att vattendraget Samnan som ligger ca 700 m öster om boplatsen nyttjats som vattenresurs.
Husen bildar tillsammans med varandra och kringliggande lämningar såsom hägnader, brunnar och härdar sammanhållna gårdsmiljöer. Boplatsen låg i relativt flack terräng där en del av husen under förhistorien haft ett exponerat läge ut mot Samnans dalgång i öster, medan andra grupper av hus snarare exponerats åt motsatt håll.
Bland de arkeologiska lämningarna finns det indikationer på rituella handlingar. I en närmast fyrkantig härd påträffades närmare 0,8 kg brända ben från en häst och inga andra djurarter kunde identifieras. Endast de köttrika delarna av hästen tycks ha bränts i härden och huvud och fotdelar saknas i benmaterialet. Fyndet tolkas som spår efter en rituell handling där man offrat en häst. Detta fynd av hästoffer är mycket intressant och en liknande anläggning undersöktes 2001 vid Mörka backen i grannsocknen Danmark. Att det är just huvud och hovar som saknas i materialet kan ha sin bakgrund i hanteringen kring järnålderns hästoffer, där uppgifter och fynd tyder på att dessa delar tillsammans med skinnet och svansen satts upp på långa stänger. Andra indikationer på rituella handlingar på boplatsen är knutna till husen. I stolphål från två hus påträffades dels ett litet försilvrat järnbeslag, dels en oval eldslagningssten i kvartsit. Dessa föremål har sannolikt placerats i huset för att bringa lycka och välgång. Mellan ingångsstolparna till ett hus hade en stor sten placerats, vilket gjort det svårt att ta sig in eller ut ur huset. Möjligen ska detta tolkas som någon typ av handling vid övergivande av ett hus, kanske som stängningsoffer. I övrigt var fyndmaterialet magert och utgjordes endast av ett fåtal skärvor keramik, en mindre mängd ben, en järnkniv samt några löpare.
I väntan på 14C-analysen fortskrider rapportarbetet med sammanställning av resultaten från undersökningen, som troligen kan bidra med en ökad förståelse för bebyggelseutvecklingen under järnåldern i och kring Samnans dalgång.
För ytterligare information kontakta Anna Ölund.