|
Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centrum |
 |
|
Hösten 2009 utfördes en arkeologisk undersökning vid Kungsgården i Gamla Uppsala. Undersökningen är en av flera planerade inom ramen för forskningsprojektet Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centrum. Det är ett samarbetsprojekt mellan Hans Göthberg och Per Frölund från Upplandsmuseet och John Ljungkvist från Uppsala Universitet. |
|
Undersökningen skedde på den höjd där kyrkans klockstapel står. Höjden ifråga utgör en av de högsta punkterna inom kyrkoområdet och breder ut sig både innan- och utanför kyrkogården. Den överlagras av kyrkogårdens mur och är därför äldre än denna. Tidigare undersökningar i olika delar av höjden har gett disparata resultat. Ett kol/sotlager i en del av höjden har gett en 14C-datering till äldre bronsålder. I en annan del har en stenpackning överlagrad av tegelkross påträffats, vilket antyder en betydligt senare datering.
|
|
|
 |
|
Undersökningen visade att höjden huvudsakligen består av naturligt avsatt material. De äldsta lämningarna utgjordes av en stenpackning i ett sotigt lager. Däröver fanns ett ler/siltlager som kan ses som en avjämning av höjdens krön, vilket medför att en beteckning som terrass är motiverad. Därtill konstaterades tre stolphål, vilket pekar på att en byggnad funnits på terrassen. Makrofossiler av skalkorn och vete framkom i såväl ler/siltlager som stolphål. 14C-dateringar av makrofossil och träkol från ett av stolphålen har gett en datering till 400-600 (e. Kr).
|
|
De påträffade lämningarna är på ett generellt plan ytterligare ett exempel på att fornlämningarna kring Gamla Uppsala kyrka är betydligt mer omfattande än vad som tidigare varit känt. De pekar snarast på att det rör sig om ett mer eller mindre sammanhängande bosättningskomplex. På det lokala planet kan vi konstatera att platsens goda exponering i landskapet varit viktig. |
|
|
|
|
|