2007 genomförde Upplandsmuseet den största enskilda arkeologiska utgrävningen någonsin i Uppsala domkyrka. Utgrävningarna skedde i samband med uppförandet av en ny orgelläktare i domkyrkans norra korsarm. Nu pågår arbetet med att sammanställa den omfattande dokumentationen till en rapport av undersökningen. Resultaten överträffade vida det förväntade. Följande text är en sammanfattning av de preliminära resultaten.
Parallellt med uppförandet av den nu färdiga orgelläktaren i domkyrkans norra korsarm genomfördes arkeologiska undersökningar under golvet i hela den norra korsarmen. Den arkeologiska undersökningen begränsades av läktarens grundläggning och sammantaget kom en yta om ca 100 m2 under kyrkogolvet att undersökas till ett djup av omkring två meter. Under det idag återlagda kalkstensgolvet framkom l tidigare okända byggnadslämningar, däribland en gravkammare, fundament till en medeltida läktare och en tidigare okänd källare. Ben – och kistrester från ett drygt 100- tal gravlagda individer framkom också.
 |
Foto över undersökningsytan taget vid utgrävningarna 2007. I bakgrunden syns de medeltida läktarfundamenten och den nyupptäckta källaren, i förgrunden syns en gravkammare från 1600-tal.
Foto: Bengt Backlund, Upplandsmuseet |
BYGGNADENS BERÄTTELSE.
Domkyrkobyggnaden i Uppsala har en lång historia och komplicerad byggnadshistoria. Den påbörjas under 1270-talet i och med flytten av domkyrkan från Gamla Uppsala till dess nuvarande plats i Uppsala. Kyrkans klerker och själva kyrko-bygget kom sedan att prägla staden och dess utveckling under hela medeltiden. Kyrkan invigdes 1435 men kyrkobygget fortsatte med blandannat arbeten med torn och västfasad ett stycke in på 1500-talet. Kyrkan har därefter genom-gått renoveringar och reparationer vid flera tillfällen. Främst är det stil-renoveringar från senare delen av 1800-talet som ger kyrkan dess i stora drag nygotiska utseende idag |
 |
|
Tolkningsplan över undersökningsytan med de olika byggnadsfaserna från ca 1300 – 1900 markerade i olika färger.
|
 |
 |
| Detalj över norra korsarmen från två översiktsplaner över domkyrkan. En jämförelse mellan planerna visar på relativt omfattande ombyggnationer skett i korsarmen trots att endast ca 20 år förflutit mellan de båda avritningarna. T.v. Hawermans plan från 1851. T.h. Grundströms plan från 1873. Båda i Riksarkivet. |
Utgrävningarna i Domkyrkans norra korsarm har kompletterat och delvis förnyat bilden av byggnadsförloppet i domkyrkan, särskilt avseende korsarmen men även domkyrkans byggnadshistoria som helhet. Vi räknar idag med att den norra korsarmen uppfördes någon gång omkring åren 1310-1320, som den sista delen i en första etapp av kyrkobygget. Korsarmen avslutade den sista delen av byggnadsarbetet med högkoret. Kyrkan kunde därmed börja användas i högre grad än tidigare även om byggnadsarbetet därefter fortsatte med uppförandet av bland annat långhuset och byggnadens övre delar 2.
Vid utgrävningarna påträffades spår av flera av olika byggnadskeden och ombyggnationer. De äldsta spåren utgörs av själva kyrkobyggnadens murar och en äldsta golvnivå som kan dateras till perioden runt 1300-talets första årtionden. Omkring 1440 – 1445 uppfördes en läktare i korsarmen. Efter reformationen användes den delvis för musikändamål. Kyrkans huvudorgel verkar t.ex. under en tid ha varit placerad här. Mellan 1667 och 1672 byggdes läktaren om och försågs upptill med en svarvad balustrad. Läktaren skadades vid den stora stadsbranden 1702 och revs slutligen vid renoveringar under senare delen av 1800-talet.
 |
Bildtext: Teckning från 1800-talets slut av domkyrkans mittskepp. Till vänster på bilden och i den norra korsarmen skymtar den medeltida läktaren bakom nygotiska träpaneler från 1800-tal. Litografi av Alexander Nay, 1877. |
Mellan läktarfundamenten hittades vid undersökningen en tidigare okänd källare, samtida med läktaren. Källaren var av tegel och utgjordes av ett tunnvalv med ingång bakom det ena läktarfundamentet. Källaren har troligen nyttjats av klockaren som förvaringsutrymme och skriftliga källor anger att det 1693 förvarades ett större kärl med ”något vin” där. Källaren var vid återupptäckten fylld med murbruk, tegel och skräp. Genom ett fynd av en dagstidning från 1890 kan vi med god säkerhet anta att källaren uppfyllts med rester från Helgo Zettervalls renoveringsarbeten under åren 1886 – 1893. Troligen hade källaren då varit ur bruk sedan länge.
 |
Foto inifrån den urtömda källaren. Mot väggen syns de möjliga resterna efter vad som en gång kan ha varit källarens dörr. Genom öppningen syns trappan av kalksten upp till korsarmen. Foto: Bengt Backlund, Upplandsmuseet. |
DÖDEN – EN BERÄTTELSE OM LIVET
Förutom intressanta inblickar i domkyrkans byggnadshistoria har vi även funnit ett antal enskilda begravningar och omrörda ben från ett stort antal äldre begravningar. Även en tegelmurad gravkammare, uppförd under senare delen av 1600-talet, har framkommit under golvet.
De äldsta gravar kan dateras till tiden omkring 1270 – 1310 och är äldre än den nuvarande korsarmen. De döda begravdes då i svepningar och utan kistor på vad som måste ha varit en byggarbetsplats. Kanske var man medveten om att man genom att begravas här så småningom skulle komma att hamna inne i självaste domkyrkan. Sammanlagt åtta begravningar hittades från denna tid.
Vid undersökningen framkom även ett stort antal lösa ben i jorden, runt konstruktioner och senare kistbegravningar. Benen kan huvudsakligen dateras från 1300-1500 – tal och kom från begravningar som förstörts av senare gravläggningar. I de flesta fall kunde man se att äldre benrester samlats ihop och lagts ovan de nyare kistorna. Ett stort antal spridda ben hittades även på golvet i källaren och hade troligen flyttats dit vid renoveringar under slutet av 1800-talet.
 |
Endast ett fåtal äldre begravningar var kända i korsarmen före den arkeologiska dokumentation. Här undersöks en kista från senare delen av 1700-talet.
|
I jordmassorna mellan källaren och gravkammaren framkom sammanlagt 18 mer eller mindre intakta kistbegravningar. Kistgravarna kan grovt dateras från ca 1650 – 1800 och de döda utgörs av både barn och vuxna, män och kvinnor. I flera av gravarna hittades spår av begravningsdräkter och föremål förknippade med begravningsseder. Fynden ger förutom vittnesmål om de efterlevandes omsorger möjlighet för vidare studier av synen på döden under mer än 700 år av Uppsalahistoria. Exempelvis hade de döda under senare tid begravts i vanliga kläder, så kallade gångkläder, medan det i de äldsta begravningarna hade använts särskilda svepningskläder.
En möjligen lokal sedvänja, utan paralleller i andra material, kunde kanske spåras i undersökningsmaterialet från domkyrkan. I några kistor från 1600-talets senare del hittades små konstgjorda blommor runt den dödes huvud. I en av gravarna var blommorna fästade på en så kallad ”kallot”, en slags mössa och ett uteslutande manligt plagg. En tanke som uppkommit under arbetet med rapporten är om detta möjligen är spår av en tradition med koppling till dagens lövade kransar vid universitetet.
 |
I några kistor hittades konstgjorda blommor av limmat barnhår. Kanske en del av en nu mer bortglömd begravningssed bland stadens akademiker?
|
I samband med utgrävningen genomfördes en översiktlig osteologisk analys av det mesta skelettmaterialet. Den osteologiska analysen, som har utförts och sammanställts av Ylva Bäckström vid SAU, är nu färdigställd. Sammanlagt bearbetades ben från mer än 153 individer. Det som gör materialet unikt och till ett viktigt framtida referensmaterial är att det kan härledas till begravningar inne i domkyrkan och därmed avspeglar en sannolikt hög social gruppering av samhället under mer än 500 år. Exempelvis förkommer i domkyrkan en relativt hög andel äldre vuxna, en del med läkta skador och välnäringssjukdomar. Detta visar att de som begravts i domkyrkan både haft medel att uppnå en hög ålder samt söka vård när de drabbats av sjukdomar och olyckor. Efter den osteologiska analysen återbegravdes skeletten i nya kistor inuti den urtömda källaren, som därmed fick en ny funktion som gravkrypta under betionggolvet.
Till de påträffade gravarna hör också delar av två gravkammare. Den gravkammare som framkom i schaktet har med stor sannolikhet tillhört astronomiprofessorn Anders Spole och dennes familj. Anders Spole begravdes den 1 november 1699. Kammaren övertäcktes i samband med att nytt golv lades i korsarmen och gravhällen är sedan tidigare flyttad till annan plats i domkyrkans mittskepp. Gravkammaren öppnades aldrig under utgrävningen och kunde, liksom källaren, genom omprojektering av den nya läktaren bevaras på platsen.
 |
Astronomiprofessor Anders Spole och hans familj har sitt sista vilorum under den nya orgelläktaren i norra korsarmen. |
Det vidare arbetet med utgrävningar och dokumentation av fynden kommer förhoppningsvis att ge nya kunskaper om liv och död i stadens och kyrkans långa historia. En färdig rapport över utgrävningsresultaten kommer under sommaren 2010. Rapporten kommer att finnas tillgänglig via Upplandsmuseets hemsida eller för beställning.
Kontaktperson:
Joakim Kjellberg 018-1691 95, 070-875 37 20