Uppsala läns runstenar inventeras i stort kulturmiljöprojekt

2 december 2022
Uppsala läns runstenar inventeras i stort kulturmiljöprojekt
Runstenen U749 i Sävsta står väl dold i grönskan. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

Nästan hälften av Sveriges 2800 kända runstenar och runinskriptioner finns i Uppland. Av dessa finns drygt 500 i Uppsala län. Denna unika kulturskatt är spridd från Arnö i söder till Älvkarleby i norr, från Breds kyrka i väster till Börstil i öster. De utgör våra äldsta kända historiska källor, våra första kristna minnesmärken, våra äldsta juridiska monument.

Under 2018 och 2019 har Upplandsmuseet arbetat med en inventering av länets runstenar. Uppdragsgivaren är Länsstyrelsen i Uppsala län, som sedan några år tillbaka har tagit över ansvaret för vården av runstenar från Riksantikvarieämbetet. Kunskapen om hur stenarna mår är mycket skiftande. För att vi ska kunna skapa oss en bild över vilket skick de befinner sig har vi under en tvåårsperiod besökt samtliga utomhus stående stenar, 423 stycken. Var och en har mätts in med GPS, och uppgifter om stenens skick, hur mycket mossa/lav som växt till, hur synlig målningen är och om stenen har några skador som behöver åtgärdas har registrerats. Dessutom har vi noterat hur tillgänglig stenen är för allmänheten och hur vegetationen ser ut runtom den. Varje sten har dessutom fotograferats ur olika vinklar. Vi har även 3D-fotograferat ett urval av stenarna och publicerat resultaten på communityn Sketchfab. Några av dem kan du se här till höger!

 

Uppsala läns åtta kommuner med de runstenar som inventerats markerade med röda punkter.

 

De största problemen vi sett är moss- och lavtillväxt som gör ristningar oläsliga, och att buskar och snår skymmer runstenarna så att de helt enkelt inte kan upplevas. Vegetationen runtom gör dessutom att stenar hamnar i ständig skugga, vilket påskyndar tillväxten av lav och mossa. Ofta blir speciellt höga stenar utkiksplats för fåglar, vars avföring skapar ytterligare grogrund för mossa och lav. Andra problem är gamla lagningar som har börjat luckras upp.

Vi har vid besöken delat in stenarna i fyra olika kategorier, beroende på hur akuta åtgärder de behöver:

 

Prio 4

Stenar är de som mår bra och inte behöver några särskilda insatser. Stenarna står ofta väl synligt ute i markerna, nära vandringsstråk. U744, ett mästerverk av runristaren Balle från cirka 1050–1080 e Kr, står i parken vid Ekolsunds slott. Stenen mår bra och växtligheten runtom skymmer inte.

Runstenen U744 är i gott skick och behöver inga särskilda insatser. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Prio 3

Stenar mår överlag bra, men har lite lav och mossa, och kan på sikt komma behöva rengöras. U937 står i Universitetsparken i Uppsala, kanske lite för nära en buske som skymmer och härbärgerar fåglar.

Runsten U937 i Universitetsparken i Uppsala har fått kategorin Prio 3. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Prio 2

Stenar behöver rengöras och i en del fall repareras. Ofta syns knappt ristningen. U686 står i ett snår vid Sanda på Skoklosterhalvön och är helt täckt av lav. Dessutom har mossa trängt in i gamla lagningar och fått cementen i dessa att vittra.

Runsten U686 är inte i sitt bästa skick med både sprickor och påväxt av lav. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Prio 1

Stenar som är akut hotade och i vissa fall kan vara direkt farliga att komma för nära. U1033 vid Årby norr om Storvreta hade ställts upp på 1940-talet utan något fundament. Vid besiktningstillfället vajade den 1,5 ton tunga stenen i vinden. Den åtgärdades i juletid 2018 och står nu stadigt.

Vid besöket upptäcktes att runsten U1033 stod mycket ostabilt vilket åtgärdades snart därefter. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Resultatet av inventeringen kommer hjälpa oss när vi planerar vårdinsatser, till exempel rengöring av runstenarna med sprit, lagning av nya och gamla skador och uppröjning av vegetationen kring stenarna. Inventeringen slutfördes under sommaren 2019 och en färdig rapport kommer finnas tillgänglig att ladda ner från museets hemsida förhoppningsvis till jul.

Författare: Robin Lucas
Tags: