De rödfärgade timmerhusen sluter sig tätt samman. Genom byn slingrar bygatan och längs med den ligger tre gårdar med boninghus och tillhörande fähus och uthus. Dessa gårdar skildrar de välbärgade slättböndernas levnadsförhållanden. Längre upp i backen, en bit bort från byn, går stigen upp till soldattorpet, där livet var hårdare.
En del av befolkningen har inte satt sina spår i landskapet genom att lämna byggnader efter sig. Spåren efter kringvandrande hantverkare, resande, romer och säsongsarbetare är inte lika tydliga, men de var också en del av samhället och vi berättar om dem i visningar.
I kål- och kryddgården kan du se exempel på vad ett bondehushåll kunde odla. På friluftsmuseet finns också en samling äppelträd med äldre sorter som har varit vanliga i Mälardalen.
Alla hus är flyttade till Disagården från olika delar av Uppland. Några av husen presenteras lite närmare till vänster.