1700-tal i en korsning - Rundelsgränd / S:t Johannesgatan
Under de senaste veckorna, i en säsong som vi lite hoppfullt fortfarande kallar för senhöst, har undersökningarna kring Svartmangatan tagit fart på allvar. Flera gropar är redan färdiga och vi har tillexempel indikationer på odling och bebyggelse vid Skolgatan och kammakeri vid St: Larsgatan (som vi redan berättat om). De hittills mest omfattande lämningarna har vi däremot hittat i korsningen St: Johannesgatan / Rundelsgränd. Tjocka kulturlager och flera hus från 1700-talet!
I flera av de avslutade schakten har vi hittat välbevarade kullerstensläggningar, direkt under asfalten. Så även här. Kullerstenen är nog så mycket vackrare än asfalten och man känner sig med ens transporterad till sekelskiftets Uppsala. Med det sagt är den ganska svår att såväl gå som cykla på och vi tänker oss att den har mer än ett par vrickade fötter på sitt samvete. Exakt när kullerstenen asfalterats över försöker vi fortfarande luska i, men sannolikt har den legat kvar en bit in på nittonhundratalets andra hälft.
Tittar vi på gamla fotografier från området så ser vi likadana kullerstensgator men också många byggnader som idag har försvunnit. Bilden nedan är tagen 1901 eller 1902 och visar den korsning där vi nu har grävt. Byggnaden till höger har stått rakt ovanför vårt schakt. Byggnaden till vänster därom är Kalmar nations gamla nationshus ”Bortom bullret”. Båda byggnaderna revs 1957 för att ge plats åt fler studentbostäder, i det lägenhetshus som står på hörnet idag.
Bild 2. Korsningen S:t Johannesgatan / Rundelsgränd. Fotografi daterat 1901-1902 och signerat Alfred Dahlström. Bilden visar den nu delvis undersökta korsningen i riktning mot S:t Johannesgatan. Byggnaden till höger är sannolikt uppförd under 1800-talets andra hälft men bör stå på mer eller mindre samma plats som de äldre 1700-talshus som vi nu undersökt.
Under kullerstensgatan växer en annan stadsbild fram. Här ser vi rester av husgrunder, mitt under gatan. Rader med stora gråstensblock som fungerat som en grundmur för en äldre träbyggnad. Byggnadens ena vägg har legat ganska precis mitt under det som idag är Rundelsgränd. Men hur kommer det sig att det ligger hus mitt under gatan? Det finns två saker som kan svara på den frågan. Dels så ska man tänka på att dagens gator ofta är betydligt bredare än vad de historiskt har varit, dels har många gator såväl öppnats upp som lagts igen genom åren. Just Rundelsgränd är en sådan gata och under 1700-talets början sträckte den sig bara fram till S:t Johannesgatan. Vi gräver alltså inte längre ute i gatan utan inne i ett kvarter!
Bild 3. Kartutsnitt som visar västra Uppsala vid 1700-talets början. Som ni ser sträcker sig Rundelsgränd från Domkyrkan till S:t Johannesgatan – idag är sträckningen en helt annan, från S:t Olofsgatan till Skolgatan. Platsen för det aktuella schaktet är markerat med svart pil. Kartan är daterad 1702 och signerad Hoffstedt.
Lämningarna som vi har undersökt utgörs främst av en länga med bebyggelse. Det är svårt att avgöra om det är ett eller två hus som stått på platsen samtidigt men vi tror att det rör sig om två separata byggnader. Den ena byggnaden verkar dessutom ha byggts om vid något tillfälle, då vi här har hittat flera nivåer med grundstenar. Mellan stenarna hittar vi raseringsmaterial i form av tegel, bränd lera och nedbrutna rester av träkonstruktioner. Här hittar vi också keramik och föremål som berättar om vilken tid vi rör oss i. Det är alltså så vi vet att husen stått här under 1700-talet. Fynden består av krossad keramik, glas, ett mynt – daterat till tidigt 1700-tal, och en del mindre hushållsföremål så som knivbrynen och en sländtrissa.
Från kartmaterialet kan vi utläsa att den aktuella tomten står noterad som ”Nikkolaus Billströms gård”, vid 1700-talets början. Är det kanske hans sopor vi grävt upp?
Bild 4. Till vänster ett urval av den keramik som hittats i anslutning till husgrunderna. Till höger ser ni hur husgrunderna grävs fram mitt i Rundelsgränd. Foto: Adam Hultberg & Anna Ölund, Upplandsmuseet.
De bevarade kulturlagren visade sig vara oväntat tjocka. Först när vi kommit ner på ett djup av dryga två och en halv meter hittade vi en nivå som var helt opåverkad av människor. Under stenhusgrunderna har det stått tillspetsade trästolpar som slagits ner i marken, för att fungera som fundament och stabilisera byggnaderna ovanpå. Längst ner i botten av schaktet hittade vi en nedgrävd trätunna som kan ha fungerat som en brunn.
Bild 5. Robin Lucas dokumenterar schaktväggen. Däri ser ni några av grundstenarna som sitter kvar. I övrigt syns inte mycket under snön. Foto: Adam Hultberg, Upplandsmuseet.