Järnålder i Plenninge
Upplandsmuseets arkeologer har gjort en stor undersökning i Plenninge, strax öster om Uppsala. När undersökningen startade i maj hade vi en god uppfattning om vad vi skulle hitta. Men Plenninge bjöd på fler hus, fler brunnar och fler gravar än vi förväntade oss.
Plenninge ligger i ett stråk med slättmark som tidigare har sträckt sig mellan Fyrisån i väster och Samnan i öster. I omgivningen finns flera undersökta boplatser och gravfält som har dateringar till såväl bronsålder som järnålder. Dateringarna överensstämmer delvis med de vi fick från boplatsen i Plenninge när platsen utreddes 2025. Här har människor valt att bo under 400- och 500-talet e.Kr.
När en större yta på 5 600 m2 undersöktes under våren 2026 upptäckte vi spår efter sammanlagt 9 treskeppiga stolphus. Genom att titta på stolphålen, där husens bärande konstruktion har stått får vi ledtrådar till hur husen sett ut och vilken funktion de har haft. Även föremål som hittas i stolphålen kan ge ledtrådar till hur husen har använts. Ett tydligt exempel var de vävtyngder som nämnts under tidigare inlägg på Facebook och Instagram. Vävtyngder användes för att hålla ner de hängande vävtrådarna, varpen, i en vävstol. Kanske har personen som bott i huset haft en vävstol stående där vävtyngderna hittades?
Del av boplatsytan i Plenninge. De orangea konerna markerar var stolparna i ett hus har stått. Foto: Amanda Jönsson, Stiftelsen Upplandsmuseet.
Trapetsoid vävtyngd av bränd lera som fanns i ett av de undersökta stolphålen. Foto Angelica Larsson, Stiftelsen Upplandsmuseet.
Ett mer tvetydligt föremål som grävdes fram i ett av de mindre husen var ett litet ben. Det som gjorde benet speciellt var att det fanns en inristad figur på det. Det ristade benet hittades tillsammans med käkbenet från en gnagare. Vad benet kan ha använts till och vilken funktion som huset kan ha haft är frågor som ytterligare analyser får försöka svara på.
Ett ristat ben med en möjlig figuravbildning, som påträffades i ett stolphål. Foto: Amanda Jönsson, Stiftelsen Upplandsmuseet.
Utöver de nio stolphusen hittades även ett flertal eldstäder, nedgrävningar som kan ha innehållit stolpar till hägnader, en tjärgrop och fyra brunnar som tillsammans kan ge fler pusselbitar till Plenninges förhistoria.
I samband med undersökningen av boplatsen, undersöktes även ett närliggande gravfält från vikingatid (800–1050 e. Kr). Enligt äldre uppgifter ska gravfältet ha undersökts för ca 100 år sen men vilka som gjorde undersökningen och vad som hittades vet vi tyvärr inte. Däremot har det genom vår undersökning gått att se att någon faktiskt har gjort undersökningar på platsen och tömt flera gravar. När gravfältet nu åter undersökts har ett 10-tal gravar upptäckts. De är både skelettgravar och brandgravar. I en av skelettgravarna hittades en oval spännbuckla, ett likarmat spänne och flera silverfoliepärlor.
Idag syns inte gravarna över mark, men genom inmätningar med GPS och drönarfoto kan vi se avtrycken efter bortgrävd gravhög och stensättning. Det visar att åtminstone två gravar från början har haft en överbyggnad.
Drönarbilden visar avtrycket efter den bortgrävda gravhögen som syns som en 14 meter stor cirkel. I mitten av cirkeln ligger tre arkeologer. Foto: Amanda Jönsson, Stiftelsen Upplandsmuseet.
Under senhösten och vintern jobbar vi vidare med analyser och den arkeologiska rapporten över Plenninges spännande järnålder.
Text: Angelica Larsson, Stiftelsen Upplandsmusset
