Domkyrkoplan 2019

Domkyrkoplan 2019 Ett stort tält täckte undersökningsytan och skyddade ömtåliga lämningar från väder och vind. Foto Linda Qviström, Upplandsmuseet.

Under vintern och våren 2019 genomfördes en arkeologisk undersökning på Domkyrkoplan, intill det södra av Uppsala domkyrkas båda torn. Kyrkans tornspiror behöver renoveras och för att kunna göra detta behövdes en stor lyftkran sättas upp. Eftersom den behövde förankras i ett stort betongfundament på tre meters djup behövde en arkeologisk undersökning först göras på platsen så att det som förstördes av schaktningarna först kunde dokumenteras. Fältarbetet är avslutat och nu pågår analysarbetet och rapportskrivningen.

Under medeltiden omgärdades domkyrkan av höga murar, så även den del som idag kallas Domkyrkoplan. Att området innanför användes som begravningsplats är tidigast omnämnt på 1290-talet. Hur många som begravdes här under medeltiden är däremot inte känt. Troligen var det bara personer med anknytning till domkyrkan som kunde få sin sista vila här. Resten av stadsbefolkningen begravdes vid S:t Pers kyrka eller Vårfrukyrkan som båda var belägna öster om ån.

Vid 2019 års arkeologiska undersökning dokumenterades närmare 140 gravar. Merparten av dessa hör till kyrkogårdens efterreformatoriska skede, alltså till 1600- och 1700-talen. Vid undersökningen påträffades även rester av den äldre kyrkogårdsmuren. I muren fanns återanvänt byggnadsmaterial, både från medeltiden och senare.

Till domkyrkobygget gick enorma mängder material åt – allt från fyllnadsmaterial till lera att bränna tegel av, sten, trä, metall och glas – och enorma mängder arbetskraft. Vid undersökningen på domkyrkoplan har vi hittat olika spår av denna verksamhet. Vi har hittat huggna stendetaljer från medeltiden och senare, många återanvända i den redan nämnda muren, men också obearbetat stenmaterial som transporterats till platsen och blivit över vid bearbetningen. Ett exempel är täljsten av samma sort som använts i kyrkans södra portal. På en plats inom ytan kan vi tydligt se spåren av en stenhuggares arbetsplats.

Nu pågår arbetet med att analysera resultaten från fynd, prover och dokumentationsmaterial samt att avrapportera projektet.

Bakgrund

Då domkyrkan började byggas på 1270-talet var Uppsala, eller Östra Aros som platsen hette innan ärkesätet flyttades hit från Gamla Uppsala, redan en etablerad stad. Vid tidigare undersökningar i den östra delen av domkyrkoplatån har bland annat spår av gränder som hör till ett äldre bebyggelseskede konstaterats. Georadarundersökningar inne i domkyrkan har gett indikationer på att det även funnits en äldre, betydligt mindre, kyrka på platsen. Detta kan vara den kyrka som Erik Jedvardsson enligt legenden besökte innan han dödades 1160. Både läget i sig, på åsryggen nära Fyrisån och kopplingen till en tidig kyrka som troligen varit knuten till kungens släkt, gör att det är möjligt att det även finns äldre lämningar på platsen, kanske både av en gård och av gravar från järnåldern. Det är med andra ord en riktigt spännande plats att gräva på, men det är högst osäkert hur mycket som finns bevarat både av medeltida och senare gravar och murar och av de spår som kan ha funnits av äldre aktiviteter på platsen. Mycket av det som fanns före domkyrkans tillkomst har troligen förstörts redan i samband med att denna byggdes. Bland annat har enorma mängder grus och annat material forslats till platsen, troligen från närområdet, för att fylla ut och bygga på platån där den nya, stora kyrkan skulle få plats. Äldre lämningar kan alltså ha grävts bort och täckts över under medeltiden.