Härnevi kyrka - byggd på en äldre helgedom?

Uppförande av en kyrka är sällan det första som sker på en plats. Medeltida kyrkor har i vissa fall anlagts på platser med traditioner längre tillbaka i tiden. I samband med en arkeologisk undersökning i Härnevi kyrka fick vi tillfälle att studera områdets historia och möjliga orsaker till varför kyrkan byggts just här.

Härnevi kyrka är en trevlig liten kyrka som ligger norr om Enköping. Mest känd är den för sina vackra målningar på vägg och valv. Målningarna är gjorda av Albertus Pictor i slutet på 1400-talet och de som finns i taket har aldrig varit övermålade, något som annars varit vanligt i de medeltida kyrkorna.  Resultatet är att takmålningarna är alldeles särskilt färgstarka och välbevarade.

Härnevi kyrka, så som den ser ut idag, är byggd på 1400-talet, men den har en föregångare. Det vet vi eftersom det omtalas i skriftliga källor redan på 1300-talet. Kyrkan har också en dopfunt som tillverkades på 1200-talet och ytterligare inventarier från 1300-talet. Om den tidigare kyrkan vet vi inget mer, men den har troligen varit av trä.

Härnevi kyrkas exteriör. Fotograferad 1968 av Ingvar H Ericsson/Upplandsmuseet.

I samband med en renovering av kyrkan närvarade en arkeolog från Upplandsmuseet, för att se om det fanns några äldre konstruktioner eller annat intressant att dokumentera under golvet i koret. Här skulle nämligen golvnivån sänkas för att kyrkan ska få en enhetlig höjd på golvet. Eftersom golvet inte skulle sänkas med särskilt mycket var möjligheterna till nya och spännande upptäckter ganska begränsade. Kyrkan har ovanligt nog ett medeltida högaltare i murat tegel som används. Mellan mitten av 1700-talet och fram till 1950-talet var det gömt av en altarpredikstol som tog upp stort utrymme i koret. De begränsade grävinsatserna kunde visa att det medeltida altaret var uppbyggt på ett par större block. Kanske har dessa varit en del av ett ännu äldre altare? I övrigt hittade vi rester av bänkinredning från 1700-talet längs korets sidor.

Härnevi kyrkas medeltida altare. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

Spännande plats 

Härnevi är emellertid inte bara intressant för att det finns en en fin kyrka utan här finns också fina fornlämningar av äldre datum. I Lilla Härnevi har två depåfynd hittats, det ena från bronsåldern och det andra från järnåldern. Bronsåldersfyndet bestod av över 40 olika bronsföremål, en väldig skatt för tiden och järnåldersfyndet var likaledes kostsamt, det bestod av ett antal guldtenar. Om de som grävde ner fynden hade för avsikt att också så småningom gräva upp dem, eller om de var offer till gudarna vet vi inte. Det senare är en lockande tanke eftersom själva namnet Härnevi innehåller ett efterled, -vi, som betyder just helig plats. Vilken guddom den var ägnad till är oklart. 

Helgedom?

Kanske har kyrkan också byggts just här för att det redan var en helig plats. Det finns andra exempel på att kyrkor byggts på sådana platser, kanske för att ta udden av hedendomen, eller för att det rörde sig om platser där människor redan var vana att samlas. Exempel på när en sådan här platskontinuitet sker är kanske allra tydligast i Frösö kyrka i Jämtland. Där hittade man mitt under koret resterna av en vikingatida kultplats men många olika typer av offrade djur, främst björn, som deponerats runt ett träd. Det fanns också människoben. Ett annat exempel skulle kunna vara Gamla Uppsala. Här vet vi visserligen inte var man förlade sin huvudsakliga kultutövning, men kyrkan ligger alldeles intill de stora vendeltida hallarna och de medeltida litterära källorna omtalar också platsen som en viktig helgedom.

Hur det nu ligger till med kultplatskontinuiteten vid Härnevi kyrka vet vi inte men något som skulle kunna peka i den riktningen är några gamla bilder och fältritningar som Nils Sundquist (landsantikvarie i Uppsala) troligen gjorde på 1950-talet. På ritningen står ordet forngrav? men det framgår inte var denna möjliga grav funnits. På fotografierna blir det däremot tydligt att schaktet som han dokumenterade låg strax utanför kyrkans vapenhus. Dessvärre tycks han inte ha grävt vidare i den så vi vet inte om det faktiskt var en förhistorisk grav. Kanske kan framtida undersökningar av kyrkan och dess omgivningar ge svaret på frågan om det faktiskt funnits en förhistorisk kultplats vid kyrkan.

Fältritning av Nils Sundquist från 1952. Ritningen visar överst ett tvärsnitt av det dokumenterade schaktet och nederst ett ovanifrånperspektiv av samma schakt. Vid båda ritningarna har Sundquist skrivit det gäckande ordet forngrav?