Skuttunge kyrka - Mariaaltare
Nu har vi grävt klart i norra långhuset och därmed är den invändiga, grävande fasen av undersökningen avslutad. Nu återstår en del inmätningar av fynd och strukturer samt fotodokumentation innan vi packar ihop i mitten av nästa vecka. Sedan återvänder vi lite längre fram när schakt för dränering och åskledare ska grävas längs med kyrkans långsidor.
Lagren i norra långhuset påminde till stor del om dem på södra sidan. Vi hade mycket rasmassor med sten och tegelkross från fönsterupptagningarna och murgenombrottet för predikstolen (predikstolen nås genom en trappa i muren från sakristian och den fanns inte under medeltiden). Bland rasmassorna fanns en hel del fina bemålade kalkputsfragment i rött, grönt och svart. Vi kunde också konstatera att norra sidan av långhuset har använts lite annorlunda vad gäller begravningar. Man ville helst bli begravd på södra sidan av kyrkan eftersom den norra ansågs sämre. Det fanns föreställningar om att ondskan, det okristliga, kom norrifrån. Det var här kvinnorna fick sitta och kyrkogårdarna är i allmänhet också mycket mindre norr om kyrkan. Kanske är det därför vi inte hittat några spår efter gravkammare på norra sidan, som de bättre bemedlade gärna ville bli begravda i. Däremot har vi ännu fler svepningsnålar här, massor faktiskt, vilket kan tyda på att de som begravdes här grävdes ner i sina svepningar med eller utan kista. Vi har hittat spår efter flera gravar och även en hel del ben, bland annat delar av ett kranium från en kvinna. Andra fynd värda att nämna är två ensidigt präglade medeltida mynt, så kallade brakteatrar, några vackra knappar, en liten fingerring i brons eller koppar, bokbeslag samt några små beslag i brons, ströningar, som kunde pryda medeltida bälten eller väskor. Vi har också hittat många mynt från 1700-talet.
Ett medeltida mynt samt en del av ett bokbeslag. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.
Bemålade putsbitar från kyrkans väggar som målades på 1460-talet. Foto Emelie Schmidt Wikborg, Upplandsmuseet.
Svepningsnålar (knappnålar i kopparlegering) som hållit ihop svepningen kring den döda kroppen. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.
Mest spännande tyckte vi att området närmast koret blev. Här var det inte lika stört och omrört som längre ner i kyrkan. Närmast mittgången kunde vi därför se resterna av ett mycket vackert, medeltida tegelgolv med stenarna lagda i fiskbensmönster. När vi rensade bredvid golvet för att se om det fortsatte, stötte vi på en stor, huggen kalkstenshäll som låg strax under det trasiga golvet. Hällen låg precis på den plats där vi hoppades finna spår efter det medeltida Mariaaltare som ska funnits i Skuttunge kyrka! Här stod alltså under medeltiden Mariaaltaret och förmodligen hade den Mariaskulptur i trä som idag normalt förvaras i sakristian, sin plats här fram till reformationen. Hit kunde man komma med sina böner och kanske offra en penning som man lade på altaret. Och mycket riktigt låg det också ett medeltida mynt bredvid kalkstenshällen!
På ytan närmast koret fanns resterna efter ett tegelgolv som låg ovanpå en kalkstenshäll, sannolikt ett fundament till ett Mariaaltare. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.
I början av veckan grävdes två gropar utvändigt i anslutning till sakristian, bland annat för ventilationen. Vi var med och övervakade grävmaskinens arbete men för oss arkeologer blev groparna en besvikelse. Vi kunde endast se matjord och under den naturlig morän. Inga spår efter mänsklig aktivitet från vare sig forntid eller medeltid alltså. Nu sätter vi vårt hopp till de andra utvändiga schakten. Kanske kan de ge oss några ledtrådar till vad som hände på platsen innan den nuvarande kyrkan byggdes! Spännande fortsättning följer!