Guld och granater - Resultaten från den arkeologiska undersökningen i Gnista

Under 2013 undersökte arkeologer från Upplandsmuseet och SAU ett gravfält vid Gnista i utkanten av Uppsala. Efter flera års analysarbete är nu rapporten färdig och resultaten har överträffat alla förväntningar och kommer att få stor betydelse för den arkeologiska forskningen.

Rika gravgåvor i Gnistahögen

Undersökningen i Gnista dominerades av en stor gravhög från slutet av 500-talet vilket är den största som undersökts i regionen på många år. Gravgåvorna var mycket rika och i klass med dem från de kända båtgravarna i Vendel och Valsgärde.

Mannen som gravlagts i högen hade fått med sig förgyllda föremål med infattade granater, sannolikt delar av en hjälm, svärd och sköld, en praktfull hästutrustning, importerat glas och spelpjäser i valben. På gravbålet hade den döde också fått med sig ett stort antal djur. Brända ben från fem hundar, fem grisar, får, två hästar, duvhök, pilgrimsfalk och berguv samt en gädda och delar av en ko hittades i gravhögen.

Guldkassetter med granater som sannolikt suttit på ett svärdshjalt. Foto Olle Norling, Upplandsmuseet.

Pressbleck i silver med punktornerade flätmönster hittade i Gnistahögen. Möjligen har pressblecken suttit på en hjälm. Foto Olle Norling, Upplandsmuseet.

Gnistahögen är en viktig pusselbit för förståelsen av rika gravar och stora högar runt Uppsala och eftersom den undersökts med moderna metoder kan resultaten också användas för att tolka om tidigare undersökningar.

Gravar från hednisk och kristen tid

Begravningsplatsen var i bruk under en lång tid, från slutet av 500-talet ända fram till 1200-talet och kan berätta mycket om en dynamisk period med religionsskifte och en allt starkare kungamakt.

Gravarna visar att övergången från det förkristna till det kristna gravskicket inte var ett tydligt brott utan snarare en förändring som skedde gradvis över flera generationer. Trots att människorna blivit kristna och övergår till ett kristet gravskick utan gravgåvor och med jordfästningar istället för brandbegravningar, fortsätter man att under väldigt lång tid begrava sina anhöriga på samma gravfält som tidigare. Avsaknaden av en kyrkobyggnad stärker bilden av att den tidiga formen av kristendom i Uppland inte var beroende av en kyrkobyggnad.

Skelett från en vuxen person och ett barn som begravdes i Gnista. Gravarna visar på ett kristet gravskick och dateras till början av 1000-talet. Foto Emma Sjöling, SAU.

Genom omfattande analyser av materialet har vi kunnat kartlägga människornas liv, hälsa, diet, död och begravning på ett sätt som gör att de kan jämföras med andra liknande gravfält i exempelvis Sigtuna och Birka. En skillnad är t ex att befolkningen i Gnista hade fler bristsjukdomar, dvs att de åt en mindre näringsrik kost.

Smärtsam tandbearbetning

Speciellt var också att två äldre män som begravdes i Gnista hade infilade horisontella streck på tänderna. Detta måste ha gjort mycket ont att göra och eventuellt förstärktes effekten genom att man gnuggade in färg på tänderna så att ränderna syntes ännu tydligare. Fenomenet är känd även på andra håll i Sverige och diskuteras just nu flitigt inom arkeologin. Forskarna vet ännu inte vad denna markering betyder, kanske någon form av tillhörighet eller statustecken.

Del av en överkäke från grav 31 med artificiell tandmodifiering. Framtanden har tre horisontella streck på utsidan av emaljen. Foto Bengt Backlund, Upplandsmuseet.

Många fler spännande resultat finns att läsa om i rapporten ”Människor kring Gnistahögen”! Den kan enkelt laddas ner som pdf här.