Till julotta med häst och släde!

När vi vandrar runt i vårt magasin ser vi en stor samling föremål som kan kopplas till hästens viktiga roll förr i tiden. Hästen var en statussymbol. På många fotografier av gårdsfolket uppställda framför gårdens byggnader finns också hästen med. Hästutrustningen kunde vara påkostad och bestå av riktiga konstverk. Selbågar och lokor är i många fall vackra exempel på så kallad folkkonst, de målades, snidades och försågs med hjärtan, drakhuvuden och andra figurer. De kunde skänkas som friargåvor och användes vid högtidliga tillfällen, som t.ex. färden till marknaden eller julottan på juldagens morgon. Utsmyckningen av hästen blev en statusmarkering även här, vem kunde visa upp det mest påkostade ekipaget.

Lokor, eller bogträn som de också kallas satt framtill på selen och vilade mot hästens bogar. De var en del av hästens seldon, något som gjorde det möjligt för hästen att dra, och de flesta lokorna var inte heller något annat än ett praktiskt hjälpmedel. De lokor som användes till vardags var omålade och utan ornamentik. Mer sällan återfinns de i våra magasin, fokus vid insamlandet låg på de mer spektakulära.

Ett urval av selbågar eller selkrokar som de ibland kallas. Selbågen vilar på hästryggen bakom manken för att hålla ihop seldonen och tömmarna. Formspråket är ålderdomligt och ornamentiken påminner om den under vikingatiden.

Ovan nämnde vi att den vackra hästutrustningen ofta användes vid färd till kyrkan och helt säkert när man for till julottan. Det är kanske lite tokigt att berätta om juldagen, så här dagen före julafton, men vi kör ändå!

Julotta firas till minne av Jesu födelse, tidigt på juldagens morgon. Men du fick inte komma för tidigt till kyrkan. I gamla uppteckningar finns sägnen om de dödas julotta. Det fanns en föreställning om att de döda under natten mellan julafton och juldag samlades i kyrkan för att hålla gudstjänst. Kom du för tidigt riskerade du att behöva borsta bort både jord och bitar av svepningar från kyrkbänken.

Man med släde Foto: John Alinder

När gudstjänsten var klar gällde det att komma först hem. Den som vann ”racet” blev också först med att bärga hö och säd följande sommar. Detta resulterade ofta i hetsiga kapplöpningar. Väl hemma väntade mat och dryck och vila. Juldagen var en lugn och stillsam dag, en dag att tillbringa inomhus.

Släde med dekor på sidan. Uppgifter om proveniens saknas.