Mystiska och magiska Emma Schenson!

Att jobba med samlingar är en fantastisk förmån där berättelser många gånger vävs samman med materiella ting. Att dyka ner i dessa berättelser är spännande, fantasieggande och kanske många gånger som allra mest då pusselbitar ska läggas. Då det gäller fotografen, pionjären, konstnären Emma Schenson (1827–1913), så är det just så. Det går liksom inte att sluta fascineras. Vem var hon egentligen, Emma?

Vi skulle så gärna vilja veta mer, upptäcka bilder vi aldrig sett och få en glimt av hennes liv och drömmen, ja, det vore att upptäcka en samling brev eller handlingar som berättar det där lilla extra, kanske något som berättar mer om henne som person. En annan dröm skulle vara att plötsligt få se de där saknade glasnegativen som försvann efter hennes bortgång. Ryktet säger att de blev förstörda. Tänk om de skulle dyka upp trots allt, ja det vore ju alldeles fantastiskt!!

I våra samlingar har vi förmånen att ha några akvareller, visit- och kabinettskort och originalnegativ med anknytning till Emma.

Bilderna högst upp i denna post visar ett av Emma kolorerat fotografi föreställande linnéor och till höger har vi Emma själv till synes mycket avslappnad med blicken fäst mot kamerans håll.

Miniatyrmålning från 1829. Konstnär Maria Magdalena Schenson/Upplandsmuseets samlingar. Originalet mäter 6,5 x 9,3 cm.

Vi tar och börjar här, med denna bild på barnet Emma, en akvarell som vi tror kan vara en av få, om inte den enda bevarade avbildningen av Emma Schenson som barn. Bilden är gjord av Emmas mamma Maria Magdalena Schenson, och är signerad M.S. i nedra högra hörnet. Bilden är en miniatyrmålning i akvarell med måtten 6,5 x 9,3 cm. Klädd i klänning och hätta, pekar lilla Emma på en fjäril. Högst upp, med svart bläck, står följande text: Emma Sofia Perpetua Schenson 1829 nära 2 år gammal. Bilden ingår i en samling föremål och fotografier i en testamenterad gåva efter Sigrid Laurell, Uppsala, och kom till Upplandsmuseet den 10 augusti 1983 genom sonen Carl-Bertil Laurell. Sigrid Eliza Cecilia Laurell f. Olivecrona (1895–1986) var gift med Hugo Laurell (1884–1959). Sigrids farfar Knut Olivecrona (1817–1905) var gift med Maria Magdalena Charlotta ”Malla” Schenson (1819–1854). Malla var syster till Emma Schenson. Det var således släktskapet med Emma Schenson som gjorde att föremålen fanns i familjen Laurells ägo.

Emma Schenson, föddes den 22 september 1827 i Uppsala som Emma Sofia Perpetua Schenson. Hennes mor var skolföreståndaren Maria Magdalena Schenson, f. Hahr (1790–1857) och fadern var akademikamrer John Schenson (1784–1864).

Här ovan har vi en porträttsiluett föreställande Maria Magdalena Hahr (Schenson)/Upplandsmuseets samlingar. På baksidan av siluettkortet står bland annat följande: "Maria Magdalena Hahr f. 1790 23/12 (enl. egen uppgift 24/12) på Sörby säteri, Torsåker, Sdml., g. 1814 25/12 på Ultuna Kungsgård m. notarien, sedermera akademikamreren John Schenson, f. 1784 6/2 i Alster, Vml., d. 1864 15/1 i Uppsala. Maria Magdalena avled 1857 16/7 i Uppsala. Silhuetten utförd omkr. 1819”

Bilden ovan: Fyrisån med Västgötaspången. I bakgrunden kvarteret Duvan längs Östra Ågatan, Uppsala. I bilden finns Schensonska huset där familjen John och Maria Magdalena Schenson bodde, på Östra Ågatan 37 (huset där hästkärran precis passerat). Gården revs 1906. Foto: Alfred Dahlgren, 1901–1902

Maria Magdalena Schenson drev under åren 1818–1845 flickpension/flickskola i Uppsala (enligt uppgift under några år förlagd till Stockholm 1828–1837). Hon utgav också pedagogiska skrifter och hon startade en ättiksfabrik och ett bageri. Som konstnär utförde hon miniatyrporträtt, liknande det av dottern Emma, men också landskapsmålningar utförda i olja. Maria Magdalena födde tio barn, varav fyra överlevde till vuxen ålder, tre döttrar och en son.

Kanske var det främst Maria Magdalena som inspirerade dottern Emma till att bli företagare, att våga ta klivet att starta en fotoateljé, att bli fotograf inom ett för tiden mycket mansdominerat yrke. Emma Schenson var en av Sveriges första kvinnliga fotografer och verksam i Uppsala från mitten av 1800-talet och fram till tidigt 1900-tal. Av modern hade Emma Schenson och systrarna Ottilia och Malla lärt sig att brodera, teckna, och utföra målningar i akvarell och olja. Emma Schenson utbildade sig först i akvarellmåleri och hon arbetade hela livet parallellt med båda konstformerna, målning och fotografi.

Akvarell ur Upplandsmuseets samlingar föreställande S:t Olofsgatans mynning i Kyrkogårdsgatan, Uppsala, med "Edlingska gården" i kvarteret Pistolen till höger.

Bilden ovan är målad av Emma Schenson och längst ner på tavlan står det följande: ”Vy av Kyrkogården, samt ingången till det hus i Uppsala der enke-Grefvinnan Marianne v.Bahr, född Posse bodde t. 1886 i maj då hon der dog. (Emma Schensson)”.

Emma Schenson var en av de första professionella fotograferna i Sverige och troligen också Uppsalas första kvinnliga yrkesfotograf, ja en av de första yrkesfotograferna i Uppsala över huvud taget, eftersom yrket tidigare hade präglats av kringresande fotografer. Det är okänt hur Emma Schenson utbildades i fotografikonsten, men det har antagits att hon undervisades av en kringresande fotograf, på andra ställen framgår att hon lärde sig av någon fotograf i Stockholm. Enligt uppgifter från Emma Schensons släktingar öppnade Emma fotoateljé med systern Ottilia den 2 december 1862, det har inte riktigt framgått i andra källor. Det är osäkert på vilket sätt och hur länge Ottilia var aktiv i ateljén. Vi känner i dagsläget inte till några fotografier som tillskrivs henne.

Schensons fotoateljé var belägen en trappa upp på Östra Ågatan 25, i Fyrisåns närhet. Från ateljéfönstret hade Emma utsikt över vattendraget och dess kajer och på avstånd syntes Uppsala domkyrka. Hit till ateljén kom kunderna för att bli förevigade, under en tid då visitkortsfotografiet så småningom kom att ha sin blomstringstid. I våra samlingar har vi ett antal sådana.

Emma Schenson i bild, sannolikt cirka 1860–1870/Upplandsmuseets samlingar.

I och med näringsfrihetsförordningen 1864 fick många kvinnor, som tidigare varit aktiva som assistenter till manliga fotografer, betydligt lättare att starta egna verksamheter. Nu avskaffades skråväsendet och burskapstvånget försvann likaså, också mästarskapstvånget och tvånget att tillhöra en förening. Burskap (från medellågtyskans bûrschap) var fram till tiden för näringsfrihetens tillämpning i Sverige 1864 den lagliga rättigheten att utöva ett yrke i en stad och åtnjuta de förmåner som tillkom borgare. Det ska tilläggas att den nya förordningen gjorde det lättare för både män och kvinnor att starta verksamheter, dock fanns fortfarande begränsningar, till exempel för gifta kvinnor.

”Den ogifta kvinnan var formellt jämställd med mannen, men den gifta kvinnans möjligheter var fortfarande begränsade. Ett exempel på en kvarvarande begränsning för kvinnor som startade en näringsverksamhet var att de fortfarande inte fick anställa gesäller och lärlingar, utan bara fick ta hjälp av sina egna hemmavarande barn”, enligt Lena Andersson-Skog och Lars Magnusson, ur artikel i Företagskällan.

Schensons ateljé startas i en tid då omvärlden hade drabbats av ”cartomani”. Timingen var helt enkelt perfekt. Att gå till fotografen för att föreviga sig själv, sin familj, studentkompisar eller ibland tillsammans med sitt husdjur, var hur poppis som helst. Alla ville ha små kort, s.k. visitkortsporträtt, vilka blev populära samlingsobjekt.

Kompositionsmässigt är bilderna som togs i Emma Schensons ateljé i huvudsak typiska för den här tiden. Personerna syns i helfigur och ofta finns bord och stol med i bilden. Det som kanske avskiljer Emmas Schensons ateljébilder jämfört med andra samtida fotografers, är den i övrigt relativt sparsmakade miljön. Hos många andra fotografer var det inte helt ovanligt med till exempel målade kulisser och draperier. Hos Emma fick man sig en ljus bakgrund.

Här är det Emmas syskonbarn Stephanie, Victory, Esther och Thomas Olivecrona (barnen till Malla Olivecrona) som förevigats av Emma.

Här har vi ytterligare några bilder som tillskrivs Emma Schenson. Till vänster har vi Alida Ahlquist, Uppsala, 1860-tal och till höger Johanna Beata Morin (1806–1895). För fler bilder ur Upplandsmuseets samlingar  DigitaltMuseum.

Emma Schenson fotograferade också i miljöer utanför ateljén, både ett antal exteriörer och interiörer i Uppsala med omnejd. Bilder från det centrala Uppsala, runt slottet, Carolina Rediviva, domkyrkan, universitetet och Fyrisån. Här ovan har hon förevigat miljön invid Nybron, kvarteret Domen och Uppsala domkyrka, datering före 1885, dvs. före Helgo Zettervalls kyrkorenovering, då bland annat de två tornen byggdes om och fick höga spiror. Emmas fotografi är ett fint dokument och är kulturhistoriskt intressant då det bland annat visar en miljö i Fyrisåns närhet.

Hon dokumenterade restaureringen av Uppsala Domkyrka 1885–1893. Album med den dokumentationen finns i Uppsala universitetsbibliotek.

Ovan en skannad glasplåt med utsikt mot Akademikvarnens gård, Fyrisån och Domkyrkan. Foto: Emma Schenson, före 1885/Upplandsmuseets samlingar.

Emmas bilder med Uppsala domkyrkas förändring visades utomlands, och hon vann också pris i Moskva. Det finns också album med bilder från Carl von Linnés olika miljöer i och omkring Uppsala. Den här typen av samlade portfolios var hon mycket tidig med i Sverige. Albumet finns i flera exemplar och utöver Uppsala universitet så finns också bilderna på Victoria & Albert museum i London.

Kolorerat fotografi av Linnéor gjort av Emma Schenson. Hon gjorde detta till albumet "ALBUM öfver CARLv. LINNÉ. LINNEA BOREALIS."/Upplandmuseets samlingar

Emma Schenson var ogift. Vi kan dock se att hon, åtminstone vid folkräkningen 1880, inte bodde ensam. Det finns tre kvinnor och två barn uppräknade i hushållet på Qv. Ånäbben N:o 1 2. Familj 1, det är Emma, som står som Mademoiselle och ogift, samt familj 2, Hulda Augusta Carolina (f. 1841) också uppräknad som ensamstående ogift mademoiselle. Som familj 3 finns Ottilia Rosina Johanna Säve f. 1830, samt två barn Arvid Jarl, f. 1868 och Hedvig Svanhild, f. 1870 uppräknade. Här står Emmas syster Ottila inskriven som änka. (källa. Riksarkivet). Det kan således vara så att systern Ottila flyttade till Emma efter hennes makes, språkforskaren Carl Fredrik Säves bortgång år 1876.

Efter Emmas död 1913 tog enligt uppgift familjens husläkare hand om hennes bildarkiv. En viss del skänktes till Uppsala universitetsbibliotek, men det finns uppgifter om att en stor andel troligtvis slängdes. I Upplandsmuseets samlingar finns en del glasnegativ och fotografier bevarade och som nämnts tidigare så finns också album i Uppsala universitets samlingar och inte minst i Victoria & Albert museum i London. På dessa platser är de sökbara via respektive sökfunktioner på nätet.

Emma Schenson är begravd i familjegraven på Gamla kyrkogården i Uppsala, där finns hennes far och mor namngivna, dock finns inte Emmas namn angivet på gravstenen.

Ur UNT den 22/3–1913

Ur UNT den 27/3–1913.

Referenser och externa länkar

Emma Schenson i Upplandsmuseets samlingar på DigitaltMuseum: 

Emma Schenson i Libris: 

Victoria & Albert museum, bilder från Linnéalbumet. V&A

Artikel Företagskällan:

Om Emma Sophia Perpetua Schenson Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Den svenska fotografins historia : 1840-1940 / Rolf Söderberg, Pär Rittsel. s. 67