Fantastiska kreativa kvinnor!

Denna dag har vi valt ut föremål och bilder ur våra samlingar. Bakom dessa står några kvinnor som på olika sätt har uttryckt sin skaparkraft. Olika kvinnor, olika material, olika tekniker men med det gemensamma av att skapa och vara kreativa.

Carin Ax (1915–2006)

Carin föddes i Uppsala och var tecknare, grafiker och författare. I sina bilder fångade hon framför allt det gamla Uppsala i en mängd litografier och teckningar. Hon har också skrivit en hel del om sin släkt, bland annat i årsboken Uppland.

Carin slutade skolan relativt tidigt och arbetade under en längre tid på Upsala Ekeby, troligtvis dekorerade hon porslin och keramik. Parallellt utvecklade hon sitt eget konstnärskap. Carin var år 1955 med och bildade Uppsala Konstnärsklubb.

I våra samlingar har vi en samling skisser, teckningar och akvareller efter konstnären Carin Ax. En del av samlingen består av modeskisser som är gjorda i början av 1930-talet.

Kvinna i röd klänning som poserar i svart soffa. Signerad Carin Ax -34.

Carin Axs bror Torsten Ax har skänkt ett antal av hennes bilder till Upplandsmuseet och i gåvobrevet skrev han bland annat följande: "Det här (modetecknandet) var en kort epok i hennes karriär, konstnären Carin hade inte samma intresse senare i livet".

I samlingarna har vi också flera teckningar som är dokumentationer av den äldre bebyggelsen i Uppsala, vilket var återkommande och mycket uppskattade motiv.

Blyertsteckning på papper. Motivet föreställer bebyggelse i Uppsala med Uppsala domkyrka i bakgrunden. På teckningen har Carin Ax skrivit 14 sept. 1962.

På teckningen här ovan så står det "Vaksalagatan 11 Uppsala 18 sept. 1962". På teckningen fanns också en tejpad lapp där Carin skrivit följande: Kvarteret Sala. Mot gatan var husen nog så tidsenliga med putsade fasader och stora skyltfönster. gårdarna hade ofta kvar sin gamla karaktär. Så här "idyllisk" var gården Vaksalagatan 11 18 sept 1962 strax före rivningen. Över hustaken skymtar fastigheten med Dubois bageri. (Fasad mot Vaksalagatan). Kv. Sala rivs blyertsteckning.

Vanja Brunzell (1928–2010)

Vanja Brunzell föddes i Hallsberg och bodde från 1952 i Uppsala. Hon hade utbildning bland annat från Tillskärarakademien och Konstfack. 1955 började hon arbeta med Studentteatern i Uppsala, vilket senare ledde till Uppsala stadsteater och arbete som kostymtecknare. 1962 slutade hon på teatern för att i stället ägna sig åt sitt eget textila skapande med utsmyckning till kyrkor och offentliga institutioner samt klädskapande. I ateljén i Uppsala skapades på 1970-talet bland annat verk som Textil fuga, som är ett större textilt arbete till Sturekoret i Uppsala domkyrka.

Första klädvisningen hölls på Historiska museet och genom åren blev det flera visningar och utställningar på museer och konsthallar runtomkring i Sverige och Norden. I början av 1960-talet etablerade hon sig också i Österbybruk. Bygdens kvinnor svarade för sömnad och Vanja ritade modeller till klädkollektioner där konstnärlig vardag utgjorde ledmotivet.

Ett återkommande inslag i hennes broderier är snören och pärlor. Här nedan har vi ett exempel där sådan teknik finns på livstycket. Tillsammans med en enfärgad svart sidenkjol och en underkjol i svart, som i den nedre delen har två rynkade våder i olika nyanser av blå organza samt en våd i svart, har vi skapelsen ”Sköldmön”. Klänningen är broderad likt en rustning med bronsbucklor över bröstpartiet med diagonala linjer i snörteknik i olika nyanser av brunt samt gråblått.

Livstycke designat av Vanja Brunzell. Livstycket UM42709, hör samman med en svart kjol, UM42710 och svart tyllunderkjol UM42711. Dräkten fick heta Sköldmön. Detalj av livstycket här nedan.

Ovan har vi kjol och underkjol som tillhör det dekorerade livstycket.

Gertrud Nilsson (1878- 1970)

Gertrud föddes i Uppsala och tjänstgjorde så småningom som lärare i Stockholm. Hon tillbringade somrarna i gränsfjällen mellan Jämtland och Härjedalen, där hon lärde sig konsten att binda rotkorgar av Stor-Stina i Bartjan, Jens Pålsson och andra samer och fjällbönder. I boken ”Min sjuhundrade korg” berättar hon om hur hon fångades av känslan för ”konsthantverkets rottrådar”. Gertrud förde på detta sätt traditionen vidare och har blivit ett känt namn inom slöjdvärlden.

Hon har i sin bok skrivit: ”Att behandla ett förstklassigt material, att själv dra upp det ur den svarta jorden och bearbeta det”. Det är Gertruds beskrivande ord om glädjen och hängivenheten till materialet och arbetet med detta.

Fat av bundna björkrötter, stjärnmönster. Fatet är runt med svagt upphöjd kant. Tillverkat av Gertrud Nilsson.

Brudkrona av bundna björkrötter. Dekorerad med små ringar. Tillverkad av Gertrud Nilsson.

I våra samlingar har vi också en större samling teckningar och skisser som är gjorda av Gertrud Nilsson. Flera av motiven är hämtade från Italien och Norrland. Bilden nedan ingår i den samlingen. Teckningen låg tillsammans med andra teckningar och skisser i en skissbok (UM42073).

Teckning i pastell målad av Gertrud Nilsson. Motivet föreställer en Makaonfjäril och på teckningen står det: Papilio Machaon.

Karin Krantz (1904–1984)

Karin Krantz föddes i Uppsala. Hon arbetade på Idrottsmagasinet, som var dåtidens sportvaruhus och som även hade fotografisk verksamhet. Troligen började hon med mörkrumsarbete, som senare kom att bli mest retuscharbete. Det var där fotointresset väcktes. Karin började ta egna bilder som hon framkallade i hemmet, där familjens toalett fick tjäna som mörkrum. De flesta av Karins bilder i samlingen är från 1920- och 1930-talet. Karin fotograferade ofta med självutlösare, vilket gör att hon många gånger själv är med på bilderna. En stor del av bilderna utgörs av vardagsskildringar med familj och släkt och många av bilderna är fotograferade vid familjens sommarställe Lillsunda, Uppsala-Näs socken.

Karin Krantz med vänner, Lillsunda, Uppsala-Näs socken, Uppland omkring 1930. Till höger Karin Krantz f Jansson, i mitten svägerskan Märta Jansson f Zetterberg. Flickan tv hette Glans i efternamn, hon var gift med Alvar Glans som var uppväxt i Ångkvarn och gammal granne till familjen Jansson. Foto: Karin Krantz

Gösta Krantz och Yngve Jansson spexar på Lillsunda vid Uppsala-Näs. Lillsunda var familjen Janssons sommarställe från 1922. Foto: Karin Krantz

Gösta Krantz, Märta Zetterberg, Harald Jansson och Karin Krantz, Lillsunda, Uppsala-Näs socken, Uppland 1920-tal. Foto: Karin Krantz

Mimmi Obbarius (1869 el 1870 -1953)

"Mimmi", Vilhemina Sofia, Obbarius, var keramiker, född i Lindesbergs församling, Örebro län. Till Uppsala kom Mimmi med sin mor och syster efter det att pappan gått bort. Hon arbetade som dekoratör på S:t Eriks Lervarufabrik, hur länge hon arbetade vid fabriken är okänt. Senare öppnade hon en egen ateljé på Floragatan 3 i Uppsala, där hon också bodde. Hennes skapelser består av bruks- och prydnadskeramik, lergods med målad dekor.

I årsboken Uppland 1982 i artikeln ”Husen vid parkerna – Från en skoltid i tjugotalets Uppsala” har Annalisa Forssberger skrivit följande:

”Hennes hem var naturligtvis präglat av hennes yrke. Det började redan i farstun. Namnskylten på tamburdörren var, liksom huven kring ringklockan, av keramik. Matservis, kaffe, te- och tvättservis var helt naturligt, liksom lampfoten på soffbordet, frukt- och tårtfaten, handdukshängaren och såpburken i köket av samma material. Hon bar smycken av lera, halsband och kläppar i olika färger. Hennes klänningar och blusar knäpptes med keramikknappar.”

Tre gardinstångsringar av vitglaserat lergods, två ringar med grönt mönster, en med blått, tillverkade av Mimmi Obbarius

Tesil med fat av keramik, blå dekor på vit botten. Fatet signerad MO. mimo Upsala på undersidan. Tesilen tillhör en samling, två serviser, en te- och en kaffeservis (UM 19.495-19.513). Tillverkade 1929 av Uppsalakeramikern Mimmi Obbarius. De är köpta i Uppsala våren 1929 av Göta Boström och hennes moster Hilda Lindkvist. De köptes av keramikern Mimmi Obbarius i hennes ateljé i en källarlokal i Uppsala.

Här gjorde vi ett litet urval. Gå gärna in och botanisera i våra samlingar på DigitaltMuseum.se.