Ett gravfält i Alsike
Då var det dags för en liten uppdatering av bloggen, denna gång författat av Mattias Frisk som fick tillfälle att följa med ut på en slutundersökning i Alsike. Idag växer Alsike så det knakar men detta är inte första gången området bebyggs. Inför husbyggnationerna i området kring Hälleborgsgatan fick Upplandsmuseet i uppdrag att undersöka ett gravfält innan dynamit och maskineri förvandlade platsen till ett bostadsområde.
På platsen var en stensättning känd sen tidigare och under en förundersökning som museet genomförde av platsen hösten 2014 påträffades ytterligare tre säkra och flera möjliga stensättningar. Stensättningar utgörs av stenar lagda i geometriska former. Här i Alsike var det främst cirklar och halvcirklar som påträffades, varav flera hade en tydlig kantkedja för att markera gravens ytterkant. Också värt att nämna är att vid en större undersökning i området på 1990-talet påträffades både boplatslämningar och gravar med dateringar spridda från yngre bronsålder fram till tidig yngre järnålder (ca 1100 f Kr - 600 e Kr).
Plan över gravfältet.
Av våra fyra fältveckor tillbringade vi de två första med att rensa bort torv, sly, rötter, matjord, mer torv och ännu mer matjord från de kända stensättningarna samt de som kunde tänkas dölja sig i torvens djup. Sammanlagt såg elva gravar dagens ljus, tydligt lagda i två parallella rader i öst - västlig riktning. Om denna placering har någon betydelse, eller om det bara är den 6e koppen kaffe som talar, är svårt att säga. En möjlig tanke är att Grav 1 och 5 som är de västligaste sättningarna i vardera rad, kan vara de äldsta och först i släktledet och att gravarna bakom dessa ligger från äldst till yngst. Om detta stämmer eller ej får C-14 proverna som tagits avgöra. Platsen i sig är en udde i landskapet och är en typisk plats för gravar under brons- och järnåldern. I söder skiljs udden åt från nästa höjdrygg i landskapet av en naturlig passage, vilket gör det än mer tydligt att Grav 1 och 5 som ligger på kanten av udden, är tänkta att synas från passagen.
Nog med tolkningar. Vad hittade vi? Sammanlagt konstaterades alltså 11 gravar. Okej, tekniskt sett 10.5. Grav 1, den största stensättningen som var känd sen tidigare, visade sig vara tom, minutiöst sållande och rensande till trots. Per definition är det därmed ingen grav då den varken innehöll gravgåvor eller ben, trots att konstruktionen i sig är ett skolexempel. Vad som dock bör påpekas är att den södra delen av graven och dess kantkedja tycks ha kalvat ner för slänten i söder för många herrans år sedan, och den gravgömma som fanns däri spolades troligen ut under samma tid och nu istället ligger spridd i skogen nedanför.
Grav 1, den större graven under grävningens gång. I bildens övre del syns den utkalvade delen av stensättningen som vetter åt söder.
Gravens sydliga granne, Grav 5, som även den utgjordes av stora stenar, om än något mindre i omkrets, uppvisade även den också väldigt lite benmaterial. Möjligt är att dessa som sagt är äldst då väldigt lite ben bevarats.
Minutiöst arbete över vattensållen. Från vänster till höger: Malin Lucas, Robin Lucas, Mattias Frisk och Adam Hultberg.
Gällande de övriga nio gravarna var ingen lika ”monumental” som 1an och 5an, och var och en var unik i sin konstruktion. Kantkedja, ingen kantkedja, oregelbundenhet, halvcirklar liggandes intill bergsknallar, alla varianter fanns här. Vad som däremot tycks ha varit mindre experimentellt i dåtidens begravningsprocess är gravarnas inre gravskick. I var och en av de återstående gravarna återfanns brända ben från den eller de hädangångna, samt i vissa fall även keramik från en urna eller ett litet bikärl. Av dessa gravar är det främst Grav 4 och Grav 10 som sticker ut, detta på grund av de innehöll större mängder brända benfragment än de andra, men i Grav 10 även en kolfläck med vad som främst tycktes innehålla skallfragment. Detta kan möjligen indikera att ett huvud kremerats separat på platsen. De övriga benen var överlag rengjorda och inte uppblandade med kol och sot.
Brända ben i sållet.
Provresultat på hur dessa individer skiljer sig åt i tid, möjligen kön, om de var ensamma på bålet eller flera, eller om de hade med sig mat eller husdjur på bålet, väntar vi på med spänning. Fortsättning följer.
Grav 7, en vällagd mindre stensättning.
Mattias Frisk. Arkeolog.