Undersökningen vid Domkyrkoplan är avslutad

Nu är den arkeologiska undersökningen vid Domkyrkoplan avslutad och nästa fas har inletts, då vi registrerar fynd, prover och dokumentationsmaterial för att såsmåningom börja analysera och avrapportera. Först när det arbetet är klart kan vi presentera några färdiga resultat – men en preliminär beskrivning kan ni få redan nu!

Begravningsplatsen 

Idag är domkyrkan omgiven av en fin parkmiljö med bänkar, stenläggningar och uppställda runstenar. Så var det inte under medeltiden, då gick det inte ens att se in över de höga murar som omgärdade kyrkan.  Att området innanför användes som begravningsplats är tidigast omnämnt på 1290-talet. Hur många som begravdes här under medeltiden är däremot inte känt. Troligen var det bara personer med anknytning till domkyrkan som kunde få sin sista vila här. Resten av stadsbefolkningen begravdes vid S:t Pers kyrka eller Vårfrukyrkan som båda var belägna öster om ån. En kyrkogård fanns också vid franciskankonventet.  Vid Trefaldighetskyrkan låg Bondkyrko sockens begravningsplats.

Stadskyrkorna revs inte direkt efter reformationen på 1520-talet men efter att de skadats svårt i en brand som framför allt drabbade den östra delen av staden 1543 byggdes de inte upp igen, och såsmåningom övergavs kyrkogårdarna här och begravningsplatsen runt domkyrkan blev hela stadens. Som sådan kom den att fungera fram till 1790-talet då den ersattes av det som idag kallas gamla kyrkogården.

Kartan är en renritning av den regleringskarta över Uppsala som daterats till 1643. De röda linjerna utvisar det då befintliga gatunätet, de svarta det planerade, som bättre överensstämmer med dagens. På kartan har de medeltida kyrkorna lagts till, liksom byggnaderna och muren runt domkyrkan, som de finns utritade på 1702 års karta. Undersökningsområdet vid Domkyrkoplan är ungefärligt markerat med blått. Bildbearbetning Linda Qviström, Upplandsmuseet.

Vid årets arkeologiska undersökning dokumenterades närmare 140 gravar. Merparten av dessa, kanske alla, hör till kyrkogårdens efterreformatoriska skede, alltså till 1600- och 1700-talen. Möjligen är enstaka gravar äldre. De döda har i regel svepts omsorgsfullt i tyg innan de lagts ned i träkistor med vackra, handsmidda beslag. Flera av de barn som begravts, och enstaka vuxna, har dessutom utsmyckats med konstgjorda blommor eller små kronor eller kransar.  

Från vänster: I några gravar fanns utsmyckningar, ofta kransar (t.v.) eller blommor (mitten) tillverkade av tunn metalltråd, ibland i kombination med andra material. Foto Emelie Sunding och Malin Lucas, Upplandsmuseet.

De flesta av fynden från undersökningen hör till gravarna. Många av kistorna har haft den här typen av handtag (t.h.), med vackert genombrutna beslag. Foto Linda Qviström, Upplandsmuseet.

Vid undersökningen har osteologen Emma Sjöling från SAU (Societas Archaeologica Upsaliensis) gjort en första bedömning och dokumentation på plats. I vinter kommer hon att fortsätta sitt arbete med att analysera materialet, bland annat för att vi ska kunna få reda på mer om uppsalabornas hälsa under 1600- och 1700-talen. Resultatet kommer att jämföras med tidigare undersökta gravar inne i domkyrkan och med äldre gravar som undersökts vid Vårfrukyrkan. Efteråt är det tänkt att benen ska återbegravas.

Knappnålar har använts för att fästa svepningarna runt den som skulle begravas och ibland även för att fästa tyg på insidan av kistan. Foto Emelie Sunding (t.v.) Linda Qviström (t.h.),Upplandsmuseet.

Muren runt kyrkan, och de byggnader som var hopbyggda med denna, finns utritade på de äldsta kartorna över Uppsala från mitten av 1600-talet och runt 1700. I stort sett följer muren domkyrkans form, men det sydvästra hörnet avviker på kartorna. Här finns det ett utstickande, rätvinkligt parti, som snarare är anpassat efter de omgivande gatorna. Vid den arkeologiska undersökningen hittade vi, som vi redan berättat om i ett tidigare inlägg, rester efter en mur med en annan sträckning – en som bättre stämmer överens med de övriga, medeltida delarna. Troligen är förklaringen att den här delen av kyrkogården utvidgats någon gång under 1600-talet. Vi kunde också konstatera att muren har hunnit byggas om under detta århundrade och att någon form av byggnad, kanske ett benhus, under en period stått på platsen. I muren fanns återanvänt byggnadsmaterial, både från medeltiden och senare.

Kvarteret Domkyrkan, karterat av Lars Hoffstedt 1702, före stadsbranden. LMS B70-1:12.

Resterna efter en mur vars sträckning är äldre än den som syns på kartan från 1702. Foto Linda Qviström, Upplandsmuseet.

Byggarbetsplatsen

Den nuvarande domkyrkan började byggas under 1270-talet. Bygget började från öster, med koret, medan västpartiet var det sista som blev färdigt. Vid invigningen 1435 var tornen inte klara. Byggandet av dessa och återkommande reparationer efter ras och bränder, den mest omfattande 1702, har gjort byggnadsverksamheten till ett återkommande inslag på Domkyrkoplan även under de kommande århundradena och det är inte utan att det verkar som att detta fortsatt och pågår än idag.

Till domkyrkobygget gick enorma mängder material åt – allt från fyllnadsmaterial till lera att bränna tegel av, sten, trä, metall och glas – och enorma mängder arbetskraft. Vid årets undersökning på domkyrkoplan har vi hittat olika spår av denna verksamhet. Vi har hittat huggna stendetaljer från medeltiden och senare, många återanvända i den redan nämnda muren, men också obearbetat stenmaterial som transporterats till platsen och blivit över vid bearbetningen. Ett exempel är täljsten av samma sort som använts i kyrkans södra portal. På en plats inom ytan kan vi tydligt se spåren av en stenhuggares arbetsplats – flisorna har samlats runt en stensatt grop, där troligen någon form av kubb eller arbetsbord varit fastsatt. Bland fynden från undersökningen finns dessutom två stenhuggarmejslar.

Stenhuggarmejsel, hittad i kalkugnen. Foto Linda Qviström, Upplandsmuseet.

Täljsten i domkyrkans sydportal. Foto Linda Qviström, Upplandsmuseet.

På två platser har delar av ugnsanläggningar konstaterats. I den ena ugnen tycks kalk ha bränts, för att användas till murbruk. Den andra ugnen kan ha använts i samband med bronsgjutning.

Om de slutliga resultaten, tolkningarna och dateringarna kommer ni att kunna läsa i rapporten. När den är färdig kommer den att publiceras här på Upplandsmuseets hemsida. Redan färdiga rapporter från våra arkeologiska projekt hittar du här.