Bland bröder, präster och kungar
En tegelindustri direkt förknippad med nuvarande Uppsalas äldsta historia.
En dag i maj ringde företrädare från byggföretaget NCC till Upplandsmuseet och sa att man hittat ben i marken där man grävde. Vi var två personer som gick ner och tittade. Bygget av ett femvåningars parkeringshus vid Akademiska sjukhuset hade börjat. Det var inledningen på en omfattande schaktningsövervakning på platsen för flera medeltida tegelugnar och vidsträckta spår efter verksamhet runt dessa. Även tidigare har medeltida tegelugnar påträffats i området.
Vy över undersökningsplatsen som upptar hela den centrala delen av bilden. Spår av verksamheten fanns över hela området men ugnarna fanns i väster i bildens vänstra kant. Närheten till några av Uppsalas berömda tegelbyggnader framgår av fotot. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.
På ett stort område runt de påträffade ugnarna förekom en mängd tegelskodda stolphål, andra gropar och lager. Det har förmodligen funnits många byggnader för t ex förvaring och torkning. Dan rensar stolphål. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.
Uppsala är en tegelstad som långt fram i tid hyst många tegelbruk. Som arkeolog i Uppsala har man många regniga dagar trampat runt i en utomordentligt lerig lera och man kan förstå att den råvarutillgången, den uppländska leran, var mycket gynnsam för den stora tegelproduktionen.
De äldsta tegelbruken är belagda till senare delen av 1200-talet. Den första tegelbyggnaden i Uppsala var med största sannolikhet Franciskanerkonventet. Konventet grundlades 1249 och spår av dess tegelbyggnad kan ännu anas i grästorven invid Klostergatan. Man kanske nöjde sig med träbyggnader i början, men utgrävningar har visat att omkring 1280 fanns konventskyrkan av tegel. Konventet har förfogat över två tegelbruk, ett i Svartbäcken och ett i området för Akademiska sjukhuset. Det senare är med säkerhet identiskt med den plats som nu undersökts. Det kan man säga genom att en viss typ av formtegel (ribbtegel), som vid en tidigare undersökning påträffats på platsen, även påträffades vid undersökningen av Franciskanerkonventets byggnad vid Klostergatan.
Även detta tegel, med tassavtryck, som framkom på den nu aktuella undersökningen, var förmodligen avsett till Konventskyrkan. Sannolikt var det tänkt att ingå i ett flerdelat fönster. Det bör därmed dateras till sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Foto Dan Fagerlund, Upplandsmuseet
Tegelugnen i Svartbäcken är förmodligen yngre och kan ha ersatt konventets ugn eller ugnar under senare delen av 1300-talet när nya behov av tegel uppstod. Den äldre ugnen hade nämligen, troligen före 1369, övertagits av domkyrkan. Domkyrkobygget klarade troligen sin tegelförsörjning själv under den inledande byggnationen, så länge det rörde kor och korsarm. Intill domkyrkan fanns nämligen en mindre ugn som undersöktes 1943. Det kan mycket väl ha funnits fler ugnar i kyrkans närhet. När långhuset började byggas räckte dessa dock inte till och en uppgift år 1369 om omfattande bränningar om 20000 tegel tyder på att konventets ugnar övertagits. Detta bekräftas också av att det i ytterligare en ugn som tidigare undersökts vid sjukhusområdet fanns en typ av ett större runt tegel som återfinns i den norra arkaden i domkyrkans långhus, uppfört omkring 1380.
Vid den nu genomförda undersökningen påträffades bl.a. en mycket stor ugn som var över 10 m lång. Den låg problematiskt nog under några elkablar. Andreas undrar hur den skall mätas in. Foto Anna Ölund, Upplandsmuseet.
Inte bara stora ugnar. En mindre ugn påträffades en bit från de större ugnarna. Den låg djupt begravd under den gamla parkeringsplatsens tjocka gruslager. Anna begrundar. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.
Domkyrkan fortsatte långt in på 1500-talet med storskalig tegelbränning men en mycket stor andel av teglet gick då till försäljning. Ett riksdagsbelut om kyrkans reformation år 1527 innebar dock att domkyrkans rätt till verksamheten upphörde och Gustav Vasa och kronan tar då över produktionen. Man kan förmoda att uppförandet av Uppsala slott som påbörjas 1549 var en bidragande orsak till detta. Kungen anslår dock ett av ”tegelhusen” till stadens behov efter stadsbranden år 1543. Om uppgiften anger att det rör sig om två ugnar eller platser kan den ena sannolikt röra domkyrkans och konventets forna medeltida produktionsanläggning.
I jordeböcker från 1540-talet till slutet av 1560-talet omtalas Stora tegelhagen i Uppsala stad samt Norra och Östra Tegelhagen i Bondkyrko socken. De låg under Uppsala gård, den forna ärkebiskopsborgen, som Gustav Vasa också hade lagt under kronan.
Ännu på 1800-talet, på Gustav Ljunggrens stadskarta (1858) omtalas ett stort område mellan åsen och ån fortfarande som ”Slottstegelhagen”. Att det rört sig om en storskalig produktionsplats visade sig tydligt vid den aktuella undersökningen då spår av verksamheten kunde skönjas inom hela det 7500 m2 stora undersökningsområdet.
Hur var det då med benen som var det första som undersökaren uppmärksammade. Mycket riktigt var det människoben som framkom i tegellagren. Flera människoben framkom också senare. De kan inte på något enkelt sätt förklaras. De låg inte i gravar och det fanns inga hela skelett. Kanske rör det sig om en annan historia som utspelat sig på platsen. Det finns flera massgravar i området efter det s.k. Långfredagsslaget år 1520. En sådan undersöktes delvis av Upplandsmuseet år 2001. Samtidigt som slaget mellan en svensk bondehär och en överlägsen dansksvensk unionsstyrka pågick var nog tegelproduktionen igång. Kanske mötte några svenskar, eller danskar, sitt öde på just denna plats.
Många tegel hade avtryck av tassar av hund, katt, olika klövdjur och fåglar. Men ett fotavtryck av ett fyraårigt barn skapade lite extra närhet. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.
Bidrag till texten i skriftlig eller muntlig form kommer från bl.a. Christian Lovén, Johan Anund, Herman Bengtsson, Bent Syse och Anna Ölun