Ett litet hus från 1200-talet

Stora torget levererar ny kunskap. Vi har kommit allt djupare ner i de medeltida lämningarna under Stora torget i Uppsala. I torgets västra hörn har vi undersökt en större yta som var relativt opåverkad av 1900-talets markarbeten. Tack vare detta har vi nu grävt oss ned genom flera skikt med rester av medeltida bebyggelse, där den äldsta och bäst bevarade byggnaden verkar härröra från tidigt 1200-tal.

Tre meter under dagens torg fanns det hittills äldsta huset vi har dokumenterat. Resterna av en mindre, timrad byggnad som sannolikt uppförts under det tidiga 1200-talet. När huset byggdes var det antagligen ett av de första i den här delen av staden. Vi har inte hittat några indikationer på att det finns äldre nivåer av bebyggelse längre ner.

Den del av huset som vi har undersökt mäter knappt åtta kvadratmeter, det vill säga något mindre än en modern friggebod. Samtidigt vet vi inte om detta är hela byggnaden eller om vi bara grävt ut ett rum, och om resten av huset i så fall ligger utanför schaktet. Två timmerstockar stående på en syllsten utgjorde de bevarade resterna. Det mesta av byggnaden har plockats bort i samband med att den rivits. Det som nu återstod var de nedersta stockarna i två av väggarna.

Bild 1 (till vänster). Byggnadens hörn vilade på en syllsten. Man har velat höja upp stockarna för att komma bort från den fuktiga marken. Foto Adam Hultberg, Upplandsmuseet.

Bild 2 (till höger). En bevarad timmerknut. Knuten är speciell eftersom den är gjord på den understa stocken i huset och skiljer sig därför från knutarna högre upp. På sidan av stocken kan man ana vertikala stråk som är spår av den yxa som använts när man huggit till stocken. Foto Adam Hultberg, Upplandsmuseet.

Byggnadens hörn hade skadats av ett tidigare ledningsschakt och här gick det inte att dokumentera vilken typ av knut man använt. På en av stockarna fanns däremot knutningen bevarad i ena ändan. På stockens undersida kan man se spår av virkesberedningen i form av horisontella linjer vilka är spår av ett huggverktyg, sannolikt sprätthuggning med yxa.

Vi har inte hittat några rester av en spis eller en eldstad, därför tror vi inte att det rör sig om ett bostadshus. De medeltida trähusen var små, mörka och kalla. Eldstaden var oftast den enda källan till ljus och värme och det var också här man lagade sin mat. Eftersom byggnaden varit upphöjd från marken och stått på stenar tror vi inte heller att det rör sig om ett fähus, det vill säga stall, ladugård eller stia. En kvalificerad gissning är i stället att det har varit någon annan form av uthus, kanske en förrådsbod.

Knuttimrade hus har man byggt i Sverige i över tusen år och det var länge den vanligaste byggnadstekniken i stora delar av landet. I en knuttimrad byggnad hålls liggande stockar samman av knutar i byggnadens hörn. Timerknutar är i det närmaste en egen vetenskap och det finns otaliga variationer beroende på tidsperiod och region. Fördelen med ett timrat hus är att när det väl är byggt så är det en förhållandevis enkel byggsats som går att plocka ner och bygga upp igen på nytt. På medeltiden var man duktig på att ta hand om sina resurser och återbrukade så mycket material som möjligt.

I Uppland finns det fortfarande idag bevarade timmerhus från åtminstone 1500-talet. I Dalarna och Småland finns några av Sveriges äldsta stående timmerbyggnader, från så tidigt som början av 1200-talet!

Bild 3. Rekonstruktion av byggnad lik den som undersökts på Stora torget. Rekonstrktionen från hus i närliggande kvarteret Kransen, daterad till 1300-talets början. 

Men hur kommer det sig då att en 800 år gammal byggnad framkommer flera meter under dagens markyta? Även om medeltidsmänniskorna var bra på att tillvarata gamla byggnadsdelar var inte allt värt att tas om hand. Därför använde de sitt avfall, i form av sådant som gödsel, latrin-, hantverks- och matavfall, blandat med lera och jord för att fylla upp och jämna ut markytan. Tack vare det fick de en stabil grund som de sedan kunde bygga nytt på. Ofta var de byggnadsdelar som legat närmast marken angripna av fukt och röta och därför i så dåligt skick att det helt enkelt var lättare att fylla på med nytt material än att röja bort allt det gamla när man ville skapa en plan yta för att bygga nytt på. Det innebär också att det med varje ny generation bebyggelse byggts upp tjocka lager som finns bevarade under staden, det vi kallar kulturlager.

Vill ni uppleva ett medeltida timmerhus med väggar och tak så finns en rekonstruktion i utställning Vårt Uppsala, på Upplandsmuseet. Förlagan till det huset undersöktes vid en arkeologisk utgrävning på 1970-talet i kvarteret Kransen, precis intill torget.

Bild 4. Uppbyggd rekonstruktion av medeltida hus i Upplandsmuseets utställning Vårt Uppsala. Foto Bengt Backlund, Upplandsmuseet.