Nu rengör vi runstenarna i Universitetsparken!

18 augusti 2022
Nu rengör vi runstenarna i Universitetsparken!
Upplandsmuseets Robin Lucas behövde en trappstege för att nå upp och göra rent den     2,78 m höga runstenen U 943. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

De nio runstenarna som möter besökarna i Universitetsparken i centrala Uppsala står inte på sina ursprungliga platser, utan har kommit dit på olika snåriga vägar, något vi berättat om i flera blogginlägg under våren 2022. Under de 80–100 år som stenarna stått i parken har de rengjorts och imålats tre gånger. Detta gjordes första gången i samband med publikationen Upplands runinskrifter under 1940- och 50-talen, därefter på 1970-talet och senast 2001. Efter 20 år har stenarna i varierande grad beväxts med mossa, lavar och alger. Upplandsmuseet fick därför uppdraget av Länsstyrelsen att rengöra dem. Arbetet finansieras av länsstyrelsen och Uppsala universitet.

Redan hösten 2021 gjorde vi en första insats i form av torrengöring. Detta bestod i att försiktigt ta bort den mossa som växte på stenarna. Mossa utgör det allvarligaste hotet, eftersom den binder mycket vatten och lätt kan leda in fukt i stenen, speciellt om mossan sitter på äldre lagningar. Torrengöringen gjordes mycket skonsamt med endast en liten träspatel, som inte skulle skada stenen, samt en mjuk borste. När mossa togs bort från gamla lagningar upptäcktes att murbruket i dessa på flera stenar luckrats upp och blivit mjukt, vilket visar hur mycket fukt som tränger in i stenarna från mossan.

 

Bild 1. Varsam på handen, med bara en träspatel, rengörs runstenen U 932 från mossa. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

Utöver mossa fanns alger och lavar på runstenarna som satt för hårt för att kunna tas bort mekaniskt. I stället behandlades stenarna med en etanollösning, som löste upp de biologiska bindningarna och dödade påväxten. De döda algerna och speciellt laven satt dock fortfarande hårt och lämnades att torka ut över vintern, innan det i augusti 2022 blev dags för nästa etapp i arbetet – ångtvätt.

Ångtvätt fungerar enligt den enkla principen att vatten hettas upp till ånga som trycksätts i ett speciellt aggregat. Genom ett smalt munstycke sprutar het ånga på stenens yta. Detta, i kombination av lätt borstande med en mjuk borste, löser upp den döda påväxten som sen lätt kan spolas bort med vatten. Arbetet är tungt, hett och slitsamt, men ger ett fint resultat. Metoden är också mycket skonsam mot stenen och framför allt miljön, den enda kemikalie som används är ju vatten! Efter ångtvätten behandlades stenarna åter med etanol, för att förebygga återkomst av påväxt.

Bild 2. Robin Lucas använder ångtvätt för att befria U 939 från döda alger och lavar. Foto Malin Lucas, Upplandsmuseet.

Resultatet av de olika rengöringsmomenten har blivit mycket bra. Stenarna har blivit renare, finare och lättare att uppleva och läsa. På de flesta stenar har den röda färgen från 2001 överlevt, men ett par av dem behöver målas i igen. Detta kan bara göras av Riksantikvarieämbetets experter och kommer att genomföras när dessa har möjlighet.

 

Bild 3. Runstenen U 489 före (vänster) och efter (höger) rengöringsarbetet. Fler detaljer är nu synliga i den karaktäristiska snirkliga ornamentiken. De mörkare partierna är tyvärr spåren efter kissande hundar som inte går bort så lätt. Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Bild 4. Förutom lav och alger på ristningsytan på runstenen U 937 var även de många skarvarna överväxta med mossa, som delvis luckrat upp fogarna (vänster). Fukten riskerade att på sikt frostspränga stenen inifrån. Efter torrengöring, etanolbehandling och ångtvätt är alla påväxt nu borta och fogarna solida igen (höger). Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

Bild 5. Centralt på den ovanliga sandstensrunstenen U 943 finns ett magnifikt kors som började försvinna under påväxt (vänster). Rengöringen tog inte bara bort påväxten utan visade att imålningen från 2001 fortfarande är bevarad (höger). Foto Robin Lucas, Upplandsmuseet.

 

I projektet ingår även att rengöra de sju stenar som står längs Uppsala domkyrkas sydsida. Dessa stenar står mer öppet och är inte lika utsatta för påväxt som de i Universitetsparken, som ju alla står under träd eller intill buskage.

Författare: Robin Lucas