Om några praktiska föremål tillverkade av gran- eller talltopp!

I en av lådorna i vårt föremålsmagasin finner vi dessa. Vet du vad det är? Kanske flera av er redan har gissat rätt? Ja, det är grötkräklor.

En grötkräkla är ett traditionellt redskap som användes till att röra om med i grytan, främst då i grötgrytan för att gröten inte skulle få klimpar eller koka fast. Enligt uppgift kunde den även användas vid ystning för att röra om i ostmassan. De av mindre storlek fungerade likt dagens vispar.

Grötkräklan tillverkas av toppen av en gran eller tall. Det översta varvet av kvistar sparas och barr och bark tas bort så att bara träet blir kvar. Om det behövs kan sedan toppen kapas till lämplig längd.

Ovan en grötkräkla (UM02403) tillverkad år 1927 av Hedda Andersson, född 1859 i Hökhuvuds socken, Uppland. Grötkräklan är 42 cm lång.

Här har vi en betydligt nättare variant (UM16311). Grötkräklan är 17,5 cm lång. Den inkom till Upplandsmuseet 1919. Uppgifter om proveniens saknas.

Järngryta på trefot och grötkräkla. Bild från friluftsmuseet Disagården, Gamla Uppsala. Foto: Tommy Arvidson, 1994

Grötkräklor på friluftsmuseet Disagården, Gamla Uppsala. Foto: Tommy Arvidson, 1994

Så här beskrivs användandet av grötkräkla i en uppteckning som gjorts av Sigvard Cederroth: ”Klappa gröten, så dä inte blir kycklingskallar, sa mor till” (”kycklingskallar” är icke önskvärda klimpar i rågmjölsgröten beroende på att man inte vispade ordentligt med ”kräklan” medan rågmjölet ”nävades” i) Att ”klappa gröt” var att med grötkräklan vispa den kokande vattgröten så att den blev blank, god och utan klimpar.

Cederroths omfattande uppteckningsarbete från mitten av 1900-talet har sammanställts i en uppslagsbok: Bondsagan, utgiven av Iréne A. Flygare och Barbro Björnemalm, 2014.

Nu kommer funderingarna…kan det här kanske vara ett sätt att återvinna en del av granen efter jul?