Vad sägs om att binda ett par vantar?
På ett hyllplan i föremålsmagasinet finner vi dessa vantar, varav några är nålbundna. Benämningen att nålbinda är gaska ny, i äldre tider så användes orden att söma, nåla och binda. Det är en av våra äldsta textila tekniker och går till så att plagget byggs upp genom att sy öglor med nål och garn. Tekniken var vanlig i hela Sverige, men fanns i lite olika varianter.
Att använda ullgarn är det vanligaste, men det förekommer också andra material till exempel tagel, då snarast till andra typer av saker. De nålbundna ullplaggen blir mycket slitstarka, vilket gör att tekniken passar väldigt bra att använda till vantar och sockor. För att vantarna ska bli extra varma och täta så är det vanligt att de valkas, det vill säga, de filtas ihop med hjälp av varmt vatten och såpa. Till det kan användas en valkbräda, en slags räfflad bräda i trä. Under 1600- och 1700-talen slog stickningen igenom på mer bred front och nålbindningen gick tillbaka. Tekniken levde dock kvar på sina håll. Det finns också en hel del som har intresse för historia och/eller hantverk som använder sig av tekniken än idag.
Vantarna (UM10716) ovan är enligt givarinnorna nålbundna av deras faster, Caroline Eriksson i Viksta omkring 1930. Givarnas farfar var hemmansägare i Viksta. Vantarna, som är tillverkade i gulvitt ullgarn och märkta med bokstaven E, kom till Upplandsmuseet 1961 som en gåva från Elsa och Ada Eriksson.
Ett par tumvantar (UM23139) av naturgrått ullgarn i nålbindningsteknik, treögelbindning.
Vantarna ovan har tillverkats av friherrinnan Wera von Essen (död 1953), Salsta, Vattholma, Lena socken, Uppland. Wera von Essen hade en stam av lantrasfår. Hon var ledamot av Uppsala läns hemslöjdsförening och Upplands fornminnesförening. Vantarna kom som gåva till Upplandsmuseet 1991 från Ulla Kylberg, Vattholma, Lena socken, Uppland.
Det är också just i denna teknik som en var våra äldsta textilier i samlingarna är tillverkad i. Sockan (UM11107) som är senmedeltida, påträffades i december 1961 tillsammans med skorester i medeltida skikt vid arkeologiska undersökningar i kvarteret Duvan i centrala Uppsala. Sockan är tillverkad i brunt ullgarn, med kort skaft som är uppslitsat vid ena sidan. Skaftet är kantat med en smal bård av mörkare ullgarn. Sockan är monterad.
Vi avslutar med ett par fantastiska tumvantar i nålbindningsteknik, tillverkade av vit ull och dekorerade med broderi i ullgarn. Den övre kanten har en virkad uddkant med rött ullgarn.
På ena vanten finns en papperslapp påsydd med texten: "Sömmade och broderade vantar. Gåva till fru Emelie Höök, Edeby, av rättaren Candelius hustru som tillverkat dem på 1870-talet. Tillhöra Greta Lundevall född Höök". Vantarna skänktes till Upplandsmuseet i samband med inventering av nålbindning i Uppland 2002 som gjordes av länshemslöjdskonsulent Linnéa Rothquist.
Om du är intresserad av att läsa mer om nålbindningsteknik så rekommenderar vi boken "SÖMA, NÅLA, BINDA nålbundet från Uppland", Linnéa Rothquist, Anita Andersson, Håkan Liby och Olle Norling, 2003.