De tidiga föremålen – de ensamma föremålen
Oavsett vilket museum du går in i, stort eller litet, så finns det i samlingarna en liten låda, ett skåp eller hela rum med föremål från vår äldre kulturhistoria. Där kan finnas stenyxor som plöjts upp ur en lerig åker, keramikskärvor från en arkeologisk undersökning eller svärd uppfiskade ur något vattendrag.
Parallellt med de etnologiska samlingarna har Upplandsmuseet idag även ett mycket stort arkeologiskt material. Av drygt 800 000 objekt kan cirka 700 000 objekt kopplas till kategorin arkeologi. Att det är så stor mängd beror på att arkeologiskt material räknas per skärva, ben osv. Den stora mängden till trots så har den arkeologiska samlingen inte alltid varit en självklarhet. På 1930-talet gjordes en uppdelning inom det kulturhistoriska området mellan Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker (idag Museum Gustavianum) och Upplands fornminnesförening. I handlingar från den tiden finns beskrivet att Universitetet skulle ansvara för det arkeologiska och Fornminnesföreningen (Upplandsmuseet) för det etnologiska.
Upplands fornminnesförening grundades 1869. Då hade föreningen ingen egentlig insamlingsverksamhet och de enstaka fornsaker man förvärvat deponerades i Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker, grundat 1857. Den lilla samlingen skänktes senare till universitetet och Fornminnesföreningen avstod från att i fortsättningen förvärva fler förhistoriska föremål. Efter ett antal år stod det klart att det var omöjligt för universitetet att ensamt bära ansvaret för den arkeologiska delen av kulturminnesvården. Ärenden som rörde undersökningar av medeltida kulturlager, främst inom Uppsala, men också Enköping togs så småningom om hand av den tillfälligt inrättade ”Kommittén för tillvaratagande av fornfynd i Uppsala”. En framträdande person i denna kommitté var landsantikvarie Nils Sundquist.
Spjutspetsen UM160. Det första registrerade förhistoriska föremålet. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet.
Många av de fornfynd som inkom till museet i början på 1900-talet är lösfynd, enstaka föremål hittade vid till exempel hamnarbete, vägarbete, jordbruksarbete eller uppförandet av byggnader. Det allra första förhistoriska föremålet som finns registrerat i Upplandsmuseets samlingar är en spjutspets av järn. Sannolikt hör spetsen till ett kastspjut, ett jaktspjut för säl. Spjutspetsen kan möjligen dateras till folkvandringstid (400-600 e.Kr.). Exakta uppgifter kring fyndplats saknas, men den kan ha påträffats i Hållnäs socken. Spetsen lämnades in på 1910-talet.
Historien bakom ett annat av de allra tidigaste föremålen är mer hisnande och fantasieggande. Kammen, UM181, är gjord av horn/ben och inkom 1910. Enligt uppgift var den ”funnen i ett Drakskepp som ligger i leran delvis under Lundequistska bokhandeln i Uppsala”. Bokhandeln låg vid denna tid i kvarteret Näktergalen (hörnet Östra Ågatan-Drottninggatan).
Kammen UM181, som enligt uppgift påträffades i ett drakskepp under gamla Lundequistska bokhandeln. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet.
1911 lämnade soldat L. Sundin in 2 stycken vikingatida skäggyxor, UM756, till museet. Yxorna hade han påträffat vid grävning i Olandsån vid Foghammar, Alunda socken, Uppland. En betydligt äldre yxa, UM774, inkom 1912. Det rör sig om en enkel skafthålsyxa i sten hittad vid Östuna skolhus, Östuna socken, Uppland. Denna typ av yxa dateras vanligen till yngre stenålder-bronsålder (2300 f.Kr.-500 f.Kr.).
Stenyxan UM774 funnen vid Östuna skolhus, Östuna socken. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet.
År 1919 utfördes arbeten vid Fyrisån i Uppsala. Vid hamnen, 4 meter ner i leran, framkom en vikingatida yxa, UM1621, samt en medeltida skarvyxa, UM1622. Att yxor, och för all del andra vapen, påträffas i vattendrag kan ha flera orsaker, de kan till exempel ha tappats vid arbete eller strid eller de kan ha offrats.
Betydligt fredligare är den gjutform för knappar (UM2455), som 1928 inköptes för 2 kronor av skolpojken Birger Löv. Gjutformen var i täljsten och funnen i jorden mellan Vaksala backe och Gränby backe.
Gjutformen UM2455. Funnen mellan Vaksala backe och Gränby backe. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet.
Till de fredliga föremålen hör också UM2552, registrerad som byggnadsdetalj. Föremålet är en relief i sandsten från omkring år 1650. Stenen är utsmyckad med en kvinnofigur och texten CHARITAS. Stenen påträffades i en stenmur i Husby-Ärlinghundra socken år 1929. Charitas står för det kristna kärleksbudskapet och stenen kan ha utgjort en utsmyckning på en byggnad i trakten. Kanske fanns det också bilder av Spes (hoppet) och Fides (tron). Vad var det för mur reliefen hittades i? En mur runt en byggnad eller en åker? Och hur hade just denna relief i så fall hamnat där? Nu vet vi inte om stenmuren i vilken föremålet påträffades tillhörde en högreståndsmiljö, annars svindlar tanken på hur stenen hamnat i en mur på den uppländska slätten.
Relief UM2552. Påträffad 1929 i stenmur i Husby-Ärlinghundra socken. Foto: Kenth Wessberg, Upplandsmuseet.
Det här var en kort reflektion över de första föremålen i Upplandsmuseets arkeologiska samlingar, i nästa del ”Borttappat – återfinns i Upplandsmuseets magasin” kommer vi kika närmare på vad människor tappat och förlagt genom åren!